Signakhi - fler cyklister! (Långfärdscykling Georgien-Turkiet del 7)

Vi beställer öl, bröd och oliver på en uteservering i Signakhi. Under bordet smygäter vi korv och ägg som vi hade med oss. Två tjejer går förbi och hejar glatt, de går också in på uteserveringen, och beställer minst 10 piroger plus varsin pizza. De ser cykelklädda ut, cykelbyxor, vindjackor och solbrända. På vindjackorna sitter ett polskt emblem. Sara säger att dom säkert är proffs, kanske på cykelläger. Det dröjer inte länge förrän de kommer fram till vårt bord.
-Ursäkta men jag måste bara få hälsa, vi såg era cyklar, vi är också ute på cykeltur, och det är första gången vi ser två andra tjejer som är ute såhär tillsammans! 
Det är deras 18e dag, och de visar på kartan hur de varit uppe i varenda bergskedja i karpaterna, de är då inte rädda för steniga grusiga sandiga serpentinbackar! (Vi tänker att vi hade rätt, dom är proffs.)
Efter Signakhi ska de vidare till ett område som heter David Gareja Rock Monastery. De beskriver det som en by helt byggd i sten. Vi skakar på huvudet. Varenda by i Georgien är ju byggd av sten. Stenhus, stenmurar, stenvägar.. Då visar dom en bild, husen är inhackade i grottor i berget, en klosterby på gränsen till Azerbadjan. Nu lät det mer intressant. 

Vi stannar till vid en av de tusen tomatförsäljarna längs vägen, klämmer på något som kan vara nektariner, och något som liknar mini-meloner, men köper till sist ändå två tomater.
-How much? 
Försäljaren vinkar avvärjande med händerna och ler. 
-Are you sure? Jag står med handen i fickan redo att dra fram en näve mynt som han kan få välja mellan. Men han bara skakar på huvudet. Till oss är tomaterna gratis. Trots att han stått där och försökt sälja dom hela dagen.

Vi möter en man med cykel. Cykel! Den är fullpackad med sopsäckar sorterade i plastskräp, pappersskräp, pet-flaskor osv. Han stannar och pratar, han kan konstigt nog både lite tyska och lite engelska. 
Han jobbar, säger han. Det är hans väg. Han frågar varför vi är ute och reser? Om vi vill lära känna Georgien borde vi stanna åtminstone 1-2 år. 
Vi försöker förklara att det inte riktigt går, med jobb och hus och familj och så. 
-Vänta, jag har något åt er! 
Mannen rotar under sopsäckarna på cykeln, och håvar upp en stor vattenmelon! Varsågoda!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken