Expedition Lycka

Vi flyger fram längs stigen På lätta fötter mellan stenarna Några ripor lyfter intill Jag och hunden stannar till mitt i steget, ser tysta på fåglarna i andakt Sen framåt igen Ett hopp över en fjällbäck Vi saktar in i uppförsbacken och pustar Ett stopp vid en blåbärsbuske, bären är för stora och för många för att släppa mig vidare En omväg runt en myr leder oss högre upp på kalfjället Stigen försvinner, men det gör inget Vi fortsätter genom dvärgbjörk och vide Ut bland ängsullen Uppe på krönet försöker jag fota dimslöjorna som svävar över fjällsjön långt där nere Försöker ta in all luft, all vind, all frihet Men vidderna är oändliga Friheten likaså Det blev ingen fjällvandring i somras, så mina inre demoner krävde en hösttur. Jag planerade in en vandringskonferens med en annan redovisningskonsult, för jobbresor får man ju åka på när man vill även om semestern är slut? Jag ville testa tre nya saker: Att arbeta från campingbilen. Benjis säng (Som går på tvärs över fotändan på min och Tor...

Juli 2024 fick vi besök av mina svärföräldrar från Litauen i två veckor, och min man föreslog att jag kunde dra iväg ensam på tur några dagar. Jag var inte direkt svårövertalad.  Jag åkte till Rondane i Norge. Min gosekompis Waldo fick såklart hänga med. Vi körde upp torsdag kväll till Straumbu där vi parkerade vid Gammelgården och sov gott i campingbilen. Tips! Där finns även fina tältplatser intill älven, men mycket mygg.  Vi vandrar från Gammelgården upp på fjället. Möter några andra vandrare, som frågar vart vi ska. Jag vet inte riktigt, svarar jag. Jag hade innan resan snabbt mätt upp en rundtur på 4 mil, men den går över en hög bergstopp, så jag kände mig tveksam till om det var en bra idé. Kanske vi bara går en bit in i dalen och tillbaka samma väg, svarar jag. Jag har känningar i ett knä, är helt otränad, har med hunden, bär på tältpackning och vandrar i gummistövlar. Inte riktigt rätt förutsättningar för toppturer.  Så vi vandrar in i Langglupdalen. En smal dalgå...

Det är visst en grej att låtsas gäspa eller sova på alla bilder. Jag funderade innan på om det ens var möjligt att vandra ensam med båda barnen. Skulle jag orka bära packningen? Jag skrev en detaljerad packningslista och vägde minsta lilla grej. Förvånande nog vägde packningen mindre nu än när jag vandrade med Benji första gången när han var 1 år, och lika mycket som för en veckas fjällvandring innan jag fick barn. Klart det skulle gå! Fina Miko fick följa med och hjälpa till att bära packning. Lite hjälp fick jag förstås, Benji 6 år fick bära våra sovsäckar i sin ryggsäck (2,8 kg inkl ryggsäck) och vår husky Miko fick bära nästan 5 kg (inkl 2 liter vatten) i sina klövjeväskor. Min egen ryggsäck vägde strax under 20 kg, plus 6 kg bebis i bärsele på magen.  Vår lilla bebis Torin blev 3 månader gammal första dagen på fjällvandringen. Han är världens bästa bebis, så det enda jag var orolig för var myggen. Vi fick låna en Thermacell myggskrämmare av min mamma som visade sig vara guld v...