Expedition Lycka

Hej! Nu är äntligen filmen klar från sommarens stugvärdsuppdrag. Hoppas ni blir inspirerade! ⇨ Youtube link ⇦

Sämst 1. Hen vill stanna och äta blåbär när du vill gå framåt. 2. Hen vill springa ner till sjön och bada med kläderna på när du vill bajsa. 3. Hen vill bli buren när du är trött och har ont i ryggen. 4. Alla 5 ombyten är efter en dag antingen blöta av bad i fjällbäck, nerkissade eller väldigt kladdiga av blåbär, choklad, tubost och gröt. 5. Efter det miljonte "Mamma, titta!" börjar du se fram emot kommande års intelligenta dialoger som "Är vi inte framme snart?". 6. En uttråkad tvååring på axlarna kan hitta på följande roliga lekar: Bita mamma i örat. Slå mamma i huvudet. Dra mamma i håret. Peta mamma i ögonen. Repeat. Bäst 1. Ljudeffekterna. Uppförsbacke: ÅÅÅhej! Nerförsbacke: OIIIIIhh! 2. Hejandet. Hej mötande vandrare. Hej bäcken. Hej vattenfallet. Hej hunden. Hej regnet. Naturen är lika levande som människorna, och lika uppskattad. 3. Skratten. Det blir aldrig långtråkigt med en duracellkanin i släptåg. 4. Att bli tvingad att stanna

En månad av nu. Av värdskap, moderskap, jordande, väderskådande, drömmande, levande, nu. Jag tänkte först att min film från Tarrekaise skulle bli klar innan jag skrev här. Men andra projekt kom i vägen och det dröjer nog ett tag tills filmen blir klar. Tillbaka i civilisationen minns jag Tarrekaise med värme. Spången från stugan ner till sjön. Min tvååring som springande på spången utbrast "Bäj!" och kastade sig ner bland blåbär, hjortron och hönsbär. Jag som filmade, iakttog, lyssnade på vinden och knyckte några blåbär även till mig själv. Nere på stranden tog vi av skorna. Lillen vadade ut i vattnet, dag efter dag, medan hösten kröp närmre. Björkarna gulnade, rallarrosorna gick från lila till vitt och deras frön flög och dansade med vinden runt oss. Sjön Tarraures ansiktes skiftningar. Brusande vågor, dimma och regn. Nästa dag som en klarblå spegel, viskandes gudomligheter. Såhär skrev jag en dag i Tarrekaise: "Vandrarna smyger in i vår stuga inkapslade

Jag riktigt bubblar av lycka och förväntan! Människor runt mig har i allmänhet svårt att förstå vad som är så fantastiskt med att åka ut i vildmarken och jobba som stugvärd hela semestern utan el eller rinnande vatten. De förstår inte glädjen i att köpa, packa och posta all mat vi ska leva på, eller att spendera sommaren i 10-15 grader, troligen med regn, blåst och mygg. Själv ser jag fram emot fjällvindarna som river i håret, utsikten från utedasset, vattenhinkarna från porlande fjällbäckar, de iskalla baden i fjällsjöarna och ett liv som är mer ute än inne. Jag ser fram emot att få bara vara med min son utan att bli distraherad av omgivningen, och att få träffa väderbitna fjällvandrare på väg till eller från Padjelanta. Det känns som att jag äntligen ska få åka hem, dit där jag hör hemma. Vår egna badstrand vid Tarrekaisestugan Undrar du vad en stugvärd är och gör? Svenska Turistföreningen har ett gäng med stugor i fjällen långt från asfaltsvägar och avgaser. När man vand

Kan man ta sig ut på vinterfjälltur på kalfjället med småbarn? Javisst! Är det enkelt? Nej. Jag lärde känna Rebecca på nätet när vi båda var gravida med ungefär samma slutdatum. När vi träffades märkte vi framförallt två likheter. Ingen av oss var beredd att pausa sitt friluftsliv bara för att vi blivit mammor. Och båda hade vi fått barn av den sorten som inte låg snällt och sov i en vagn utan snarare krävde att bli konstant burna, underhållna och snart kröp och klättrade i full fart. När nu vintern och snön äntligen kom planerade vi en fjälltur. Förra vintern tog vi med våra bebisar till Grönklitt och Koppången för skidåkning i dryga -20 grader. I år planerade vi att skida mellan övernattningsstugor på Fulufjället, i gott sällskap av Rebeccas kille och mina hundar. Övernattningsstugorna vid Rösjön. Att packa till den här turen var svårare än vanligt. Prognosen sa runt -10 grader, och mycket nysnö. Jag packade med tält och extra sovsäck med tanken att vi i nödfall sku