Expedition Lycka

Här kommer en klassisk resedagbok med alldeles för lång text. Läs om du orkar, eller bara titta på bilderna. Jag blir superglad om du skriver en kommentar, här eller på facebook/ instagram. Jag dubbelkollade väderprognosen. Sol. Inte så mycket vind. Inte så kallt. Kollade av med Povilas jobb, ja han kunde flexa några dagar och ta hand om barnen. Ett djupt andetag, KÖR! Snabb packning enligt en gammal vinterpacklista. Hittade nästan allt.  Torin har varit ledsen på morgnarna senaste tiden och inte velat gå till förskolan, men just den här morgonen tittar han mig i ögonen och säger allvarligt "Inte hungrig, Inte ledsen". Han håller ihop sig under lämningen, men jag ser att det är nära tårarna. Tänk att en så liten person kan vara och förstå så mycket.  Benji gav en mer lättsam kram, och ett "Ses på onsdag mamma!" Storpojken.  När barnen var lämnade packade jag in allt inkl Waldo i bilen och körde norrut. Mer nervös än vanligt. Jag har ofta otur med vinterfjällen. Mass...

Vi flyger fram längs stigen På lätta fötter mellan stenarna Några ripor lyfter intill Jag och hunden stannar till mitt i steget, ser tysta på fåglarna i andakt Sen framåt igen Ett hopp över en fjällbäck Vi saktar in i uppförsbacken och pustar Ett stopp vid en blåbärsbuske, bären är för stora och för många för att släppa mig vidare En omväg runt en myr leder oss högre upp på kalfjället Stigen försvinner, men det gör inget Vi fortsätter genom dvärgbjörk och vide Ut bland ängsullen Uppe på krönet försöker jag fota dimslöjorna som svävar över fjällsjön långt där nere Försöker ta in all luft, all vind, all frihet Men vidderna är oändliga Friheten likaså Det blev ingen fjällvandring i somras, så mina inre demoner krävde en hösttur. Jag planerade in en vandringskonferens med en annan redovisningskonsult, för jobbresor får man ju åka på när man vill även om semestern är slut? Jag ville testa tre nya saker: Att arbeta från campingbilen. Benjis säng (Som går på tvärs över fotändan på min och Tor...

Juli 2024 fick vi besök av mina svärföräldrar från Litauen i två veckor, och min man föreslog att jag kunde dra iväg ensam på tur några dagar. Jag var inte direkt svårövertalad.  Jag åkte till Rondane i Norge. Min gosekompis Waldo fick såklart hänga med. Vi körde upp torsdag kväll till Straumbu där vi parkerade vid Gammelgården och sov gott i campingbilen. Tips! Där finns även fina tältplatser intill älven, men mycket mygg.  Vi vandrar från Gammelgården upp på fjället. Möter några andra vandrare, som frågar vart vi ska. Jag vet inte riktigt, svarar jag. Jag hade innan resan snabbt mätt upp en rundtur på 4 mil, men den går över en hög bergstopp, så jag kände mig tveksam till om det var en bra idé. Kanske vi bara går en bit in i dalen och tillbaka samma väg, svarar jag. Jag har känningar i ett knä, är helt otränad, har med hunden, bär på tältpackning och vandrar i gummistövlar. Inte riktigt rätt förutsättningar för toppturer.  Så vi vandrar in i Langglupdalen. En smal dalgå...