Expedition Lycka

Det jag längtade efter mest av allt var tid. Jag längtade efter att inte vara på väg någonstans. Tänk dig att du packar mat och utrustning för en månad, och sen bara parkerar dig i en stuga på fjället. Plats. Ligg. Stanna.  Stugan heter Anaris och ligger i en avkrok av Jämtlandsfjällen. Det är den fjällstuga som får minst besök i hela Sverige. På stugplatsen finns en gäststuga med tio bäddar, en dassbod med två dass, och en stugvärdstuga med vedbod, butik och förråd.  Som sällskap tog jag med Miko, min två-åriga Siberian Husky-tik. Vi är ganska lika jag och Miko. Vi tycker inte om att lyssna på andra, utan går helst våra egna vägar. Om vi inte mutas med godis förstås. Om vi fick välja så skulle vi helst försvinna ut i vildmarken för gott, problemet är det där med maten. Det är lättare att få mat i civilisationen, så vi återvänder alltid dit. Vi tycker båda om att gosa, att ligga riktigt nära, sådär så det känns som att man hör ihop. Vi tycker om blåbär, och choklad. Fas