Livet i gravidbubblan (34 dagar kvar)
Vila, äta glass och sen vila igen. Ibland undrar jag om det verkligen kan vara såhär intensivt att vara gravid för alla. Andra gravida verkar ju kunna ha ett normalt liv samtidigt. Det känns som att jag varje sekund blir avbruten i mina tankar och sysslor av.. ja, av själva graviditeten. Det är både fysiskt och psykiskt, som att vara helt maniskt besatt. Jag har ju tid nu, för att skriva klart min bok, för att leka i keramikateljén. Jag har oändligt med tid, men ingen som helst motivation. Jag varvar dagarna med att läsa böcker, titta på teveserier, pyssla lite i trädgården och dagdrömma. Jag kan lätt sitta en timme och bara titta ut i luften och göra ingenting. Tankarna bara går runt, kretsar kring en enda fråga -hur kommer allting att bli? Sista dagen på jobbet kändes helt overklig. Senaste sju åren har jag haft fast jobb, och en stor del av mitt liv har kretsat kring jobbet. När jag inte jobbat har jag oftast rest någonstans. Nu ska jag inte jobba igen förrän tidigast efter