Expedition Lycka

Sämst 1. Hen vill stanna och äta blåbär när du vill gå framåt. 2. Hen vill springa ner till sjön och bada med kläderna på när du vill bajsa. 3. Hen vill bli buren när du är trött och har ont i ryggen. 4. Alla 5 ombyten är efter en dag antingen blöta av bad i fjällbäck, nerkissade eller väldigt kladdiga av blåbär, choklad, tubost och gröt. 5. Efter det miljonte "Mamma, titta!" börjar du se fram emot kommande års intelligenta dialoger som "Är vi inte framme snart?". 6. En uttråkad tvååring på axlarna kan hitta på följande roliga lekar: Bita mamma i örat. Slå mamma i huvudet. Dra mamma i håret. Peta mamma i ögonen. Repeat. Bäst 1. Ljudeffekterna. Uppförsbacke: ÅÅÅhej! Nerförsbacke: OIIIIIhh! 2. Hejandet. Hej mötande vandrare. Hej bäcken. Hej vattenfallet. Hej hunden. Hej regnet. Naturen är lika levande som människorna, och lika uppskattad. 3. Skratten. Det blir aldrig långtråkigt med en duracellkanin i släptåg. 4. Att bli tvingad att stanna

En månad av nu. Av värdskap, moderskap, jordande, väderskådande, drömmande, levande, nu. Jag tänkte först att min film från Tarrekaise skulle bli klar innan jag skrev här. Men andra projekt kom i vägen och det dröjer nog ett tag tills filmen blir klar. Tillbaka i civilisationen minns jag Tarrekaise med värme. Spången från stugan ner till sjön. Min tvååring som springande på spången utbrast "Bäj!" och kastade sig ner bland blåbär, hjortron och hönsbär. Jag som filmade, iakttog, lyssnade på vinden och knyckte några blåbär även till mig själv. Nere på stranden tog vi av skorna. Lillen vadade ut i vattnet, dag efter dag, medan hösten kröp närmre. Björkarna gulnade, rallarrosorna gick från lila till vitt och deras frön flög och dansade med vinden runt oss. Sjön Tarraures ansiktes skiftningar. Brusande vågor, dimma och regn. Nästa dag som en klarblå spegel, viskandes gudomligheter. Såhär skrev jag en dag i Tarrekaise: "Vandrarna smyger in i vår stuga inkapslade