Expedition Lycka

Välj snabbt: Cykelsemester eller Fjällvandring? Jag medverkade i en podd i våras, och skulle då svara snabbt på några "lätta" frågor. Bland annat skulle jag snabbt välja mellan cykelsemester eller fjällvandring. Där tog det stopp. Helt omöjligt att välja mellan friheten på cykeln och vinden över fjällvidderna. Eftersom jag var stugvärd tre veckor i vintras hade jag bara två veckors semester att ta ut nu under sommaren. Det blev en veckas cykling på Gotland och en veckas vandring i Grövelsjön. Jag tänkte att jag ska göra en liten jämförelse till er som funderar på liknande utflykter med era barn. Cykelsemester på Gotland, 4 cykeldagar. Trött efter massa dubbelarbete under våren valde jag enklast möjliga logistik. Jag lastade in barn, hund, cykelkärra, packning och cykel i bilen och tog färjan över till ön. Där parkerade vi hos en bekant (Kolla upp Kullshagebruk ! Grönsaker och vackra blomsterarrangemang.) och cyklade sen en runda runt norra Gotland och Fårö. Här kommer först n...

  Jag har skrivit två barnböcker om friluftsliv. Idag kör jag igång en kickstarter för att finansiera tryckkostnaderna av böckerna genom förbeställningar. Några av er har redan förbeställt, men till er som inte gjort det kommer här en länk om ni vill läsa mer om projektet och kanske hjälpa mig. https://www.kickstarter.com/ projects/2133506023/mamma-och- liten-barnbocker-om- friluftsliv

Sämst 1. Hen vill stanna och äta blåbär när du vill gå framåt. 2. Hen vill springa ner till sjön och bada med kläderna på när du vill bajsa. 3. Hen vill bli buren när du är trött och har ont i ryggen. 4. Alla 5 ombyten är efter en dag antingen blöta av bad i fjällbäck, nerkissade eller väldigt kladdiga av blåbär, choklad, tubost och gröt. 5. Efter det miljonte "Mamma, titta!" börjar du se fram emot kommande års intelligenta dialoger som "Är vi inte framme snart?". 6. En uttråkad tvååring på axlarna kan hitta på följande roliga lekar: Bita mamma i örat. Slå mamma i huvudet. Dra mamma i håret. Peta mamma i ögonen. Repeat. Bäst 1. Ljudeffekterna. Uppförsbacke: ÅÅÅhej! Nerförsbacke: OIIIIIhh! 2. Hejandet. Hej mötande vandrare. Hej bäcken. Hej vattenfallet. Hej hunden. Hej regnet. Naturen är lika levande som människorna, och lika uppskattad. 3. Skratten. Det blir aldrig långtråkigt med en duracellkanin i släptåg. 4. Att bli tvingad att stanna ...

En månad av nu. Av värdskap, moderskap, jordande, väderskådande, drömmande, levande, nu. Jag tänkte först att min film från Tarrekaise skulle bli klar innan jag skrev här. Men andra projekt kom i vägen och det dröjer nog ett tag tills filmen blir klar. Tillbaka i civilisationen minns jag Tarrekaise med värme. Spången från stugan ner till sjön. Min tvååring som springande på spången utbrast "Bäj!" och kastade sig ner bland blåbär, hjortron och hönsbär. Jag som filmade, iakttog, lyssnade på vinden och knyckte några blåbär även till mig själv. Nere på stranden tog vi av skorna. Lillen vadade ut i vattnet, dag efter dag, medan hösten kröp närmre. Björkarna gulnade, rallarrosorna gick från lila till vitt och deras frön flög och dansade med vinden runt oss. Sjön Tarraures ansiktes skiftningar. Brusande vågor, dimma och regn. Nästa dag som en klarblå spegel, viskandes gudomligheter. Såhär skrev jag en dag i Tarrekaise: "Vandrarna smyger in i vår stuga inkapslade...

Jag älskar att vara mamma, men... Jag behöver verkligen få komma ut ensam ibland. Igår var en sådan dag. Lillen var gnällig, ville amma och bli buren konstant och jag ville bara bort. Solen lyste, snön gnistrade och lillen ville absolut inte leka utomhus. När hans pappa kom hem så fick han ett barn i famnen i utbyte mot löftet om en fulltankad bil dagen därpå. Jag snabbpackade bilen med tält, sovsäck, ved, korv, släde, skidor och hundar och lagom till att solen gick ner bakom trädtopparna så var vi på väg ut i skogen. Det var lite oklart var de hade hunnit köra upp skoterspår, snön hade bara legat någon dag än. Jag chansade på Fjälltorp i Mangskog, och hittade en oplogad grusväg där en snöskoter hade kört. Bingo! När jag packade släden så kom en bil körandes. En man frågade om jag sett några vargspår, de hade korsat vägen högre upp. Han bad mig att vara försiktig, vargarna i trakten har under hösten tagit fyra jakthundar, en bara fem meter från sin ägare. Jag lovade att hålla ögone...

Vår första tältnatt. Lillen 5 veckor. När jag var gravid så skrev jag följande mail till en människa som jag aldrig hade träffat, men som skrev inspirerande och peppande på nätet om att resa och vandra med småbarn: "..Jag tänkte att du kanske kan lindra min växande panik lite grann. Jag har nämligen blivit gravid. Jag vill inte göra abort, men har ändå svårt att släppa alla planer och drömmar om långa turer. Det är så tidigt än, så jag vill inte berätta för så många. De jag berättat för säger ungefär "du kommer bli en annan person när du fått barn och inte ha samma drömmar längre". Det gör mig nästan ändå mer rädd. Jag försöker byta ut drömmen /planen om en månads cykling i bergen i Kina mot en veckas vandring i Grövelsjön. Jag försöker byta ut drömmen/ planen om skidåkning genom hela svenska fjällkedjan mot en vecka i Sälen. Jag vill inte!" Nu har det gått två år sen jag skrev mailet. Jag minns så väl de dubbla känslorna, att längta efter att få träffa mi...