Roadtrip till Wales med 10-åring och 4-åring
Ska ni till Wales igen? Var inte ni där i fjol?
Wales kanske inte är det vanligaste resmålet för semesterresor, speciellt inte två år i rad.
När det finns gemensamma nämnare mellan mina och 10-åringens drömresor så tenderar jag att följa dem. I Wales finns en stor mängd smalspåriga järnvägar med gulliga ånglok, sånt som Benji dras till. Men där finns även en dramatisk kustlinje och höga berg, sånt som jag dras till. Torin har än så länge inte så mycket att säga till om utan får glatt följa med och hoppas på att vi hittar lekplatser längs vägen.
Inför resan var jag mest orolig för vänstertrafik och autobahn. Men det gick ju kanonbra! Det är så lätt att vara rädd för något man inte gjort förr. Mental notering för framtiden. BARA GÖR.
För att minska på milen bakom ratten bokade jag nattfärja både Göteborg-Kiel och Rotterdam-Hull. Vi fick då sex långdagar i bilen, och 15 dagar med äventyr i Storbritannien.
Tänk att det går! Att sätta sig bakom ratten hemma, och köra ända till Wales ensam med två barn!
TYWYN
Vår första destination var samma som jag och Benji blev förälskade i på fjolårets tågluff, en liten kuststad i norra Wales. Vi bodde på Cae Du Campsite, vilket var helt fantastiskt. Vi kunde lätt stannat där en vecka. Underbar strand precis vid campingen med både sand, sten och klippor. Kanonbra servicehus med toa, dusch, disk, tvätt och frys för kylklampar.
Vi åkte med de söta tågen på Tallyllyn Railway till Dolgoch Falls, där jag försökte motivera barnen till en vandring längs en älv med flera vattenfall. De var inte särskilt pepp, men det var spännande med ingångar till gamla skiffergruvor.
Sen hängde vi mest på campingen där vi trivdes så himla bra. Det var så spännande med krabbor, anemoner, vackra stenar och snäckor. Jag hade med en påse lego som det lektes mycket med hela resan.
SNOWDONIA
Eryri National Park är en nationalpark med spetsiga bergstoppar som ligger precis intill havet. De flesta reser hit för att bestiga Yr Wyddfa, men det finns mängder med vandringsleder precis överallt.
Det tog emot att lämna havet, men det var mäktigt att komma upp i bergen. Vi började med ett dygns horisontellt regn som ingen ville vara ute i. Efter det blev det istället tokvarmt. Jag hade planerat en vandring runt en sjö som skulle vara barnvänlig, men trots att vi kom iväg redan kl 8.40 på morgonen så fanns inga parkeringar kvar i närheten. Sååå mycket folk! Dålig tajming att åka dit under helgen. Vi hittade ett annat ställe där vi kunde vandra upp en bit i bergen och ha picknick.
De pittoreska små bergsbyarna kändes lite som Åre. Märkesbutiker för dyra friluftskläder, hotell, caféer.. inget som lockade.
Även i Snowdonia bodde vi på en underbar camping, Garth Farm Campsite, mitt i bergen med utsikt över en sjö. En älv rann precis förbi där vi badade och lekte mycket. Torin hittade kompisar och det kändes väldigt familjärt. I stort sett alla campingar vi bodde på var små och enkla, och drevs som bisyssla till fårgårdar.
Jag fick kämpa med att känna mig nöjd med att kasta macka i en älv omringad av magiska bergstoppar. Ibland är det extra svårt att resa ensam med barn, när man själv drömmer om att få springa, cykla, klättra och vandra, medan barnen önskar sig strand, bad, glass, tåg, lego, andra barn att leka med och såklart skärmtid.
ANGLESEY
"Anglesey Area of Outstanding Natural Beauty" är en stor ö precis intill Snowdonia som man lätt når med broar över det lilla sundet. I värmen kändes det underbart att åter få komma ut till havet. Längst uppe på nordvästra Anglesey ligger Llain Ffynnon Camping. En bit från havet, men med makalös utsikt. Här fanns inte så mycket att göra för barn, men solnedgångarna var magiska.
I närheten finns Church Bay, med en långgrund sandstrand och grottor. Intill Church Bay ligger också en camping, som jag tror kan vara roligare för barn.
Från Anglesey åkte vi med båt ut till Puffin Island där vi tittade på sälar, lunnefåglar och mängder av tordmular.
Även här hade jag planerat in en vandringsdag, ut på en långsmal udde till en kyrkoruin som heter St Dwynwen´s Church på Ynys Llandwin. Meeeeen det var 30 grader varmt och precis intill låg världens största långgrunda sandstrand med långa dyningar av varmt saltvatten. Så ni kan ju gissa var vi fastnade hela dagen. Jag sprang av mig min frustration fram och tillbaka i det grunda vattnet. Andra föräldrar lyckas ju vandra med sina barn? Varför lyckas jag inte övertala mina? Är jag för snäll? Nej, det tycker jag inte. Barn är nog bara olika. Och mina är ju ändå finast, i alla fall när de inte bråkar med varandra.
LAKE DISTRICT
Jag sörjde verkligen att lämna Anglesey och Wales. De små snirklande vägarna upp mellan fårhagar, häckar och stenmurar. Jag föreställde mig Lake District som ett superturistigt område och hade vår bokade camping varit gratis ombokningsbar så hade vi nog stannat längre i Wales.
Efter en tuff dag av många bil på motorväg svängde vi till slut av den sista stora vägen in mot the Lake District. Och hamnade uppe på bergsvägar som kallas The Fells. Precis som på Anglesey var de gamla vägarna bevarade. Det kändes som att köra bil över svenska kalfjäll, men med får istället för renar betandes längs vägarna. Högt och kuperat, små kullar och berg mot horisonten. Även här bodde vi på en pytteliten camping på en fårgård där får och höns ibland smet in på campingplatsen, Birchbank Farm.
Området vi bodde i kändes inte alls särskilt turistigt. Där fanns noll butiker, typ ingen trafik, bara enstaka bilar och traktorer. Många många får. Och så himla vackert.
Nu blev det mera tåg. Ravenglass & Eskdale railway var en riktig idyll. Jag är själv ingen tågfantast, men älskar människor som brinner för saker, som att underhålla små järnvägar uppe i bergen och putsa miniatyrlok i olika färger så de glänser i solen.
Jag försökte återigen med vandring, den här gången upp till utsiktspunkten Raven´s Crag. Det var VÄLDIGT brant och VÄLDIGT varmt. Benji orkade halvvägs, och jag fick bära Torin på axlarna nästan hela vägen. Bra träning för mig i alla fall, och väldigt fin utsikt.
När vi kom in i själva nationalparken Lake District så var det mer trafik, turister och Åre-känsla igen, liknande som i Snowdonia, men nu var vi ute mitt i veckan istället för under en helg vilket jag tror underlättade mycket i att hitta parkeringar. Överlag så är början av juni en perfekt tid att resa i Storbritannien, då barnen fortfarande går i skolan då och de flesta har semester i slutet av juli eller augusti.
Även här blev det mycket campinghäng och jag stal åt mig själv några superkorta löprundor upp över kullarna runt gården medan barnen spelade nintendo. Jag blev helt kär i landskapet.
ANDRA GULDKORN LÄNGS VÄGEN
Playdale Farm Park i närheten av Scarborough. Ett lekland på en bondgård där man får mata getter, får, grisar och miniatyrkor. Och klappa marsvin! Finns även en stor hölada att hoppa i, och mängder av lekplatser både ute och inne.
Blauwe Haan Camping i Holland. Ett lekparadis som passar allra bäst för åldern 2-8 år.
Locomotion Railway Museum i Shildon. Gratis inträde, och minst lika fint som National Railway Museum i York som vi besökte i fjol.
Dalby Forest i North Yorkshire. Här hamnade vi på en liten camping för mountainbike-cyklister. Skogarna känns kanske inte så exotiska när man kommer från Sverige, men här finns imponerande mycket cykelleder och annat kul, och campingen var väldigt trevlig. På kvällen var det spontan fotbollsmatch mellan alla pappor och barn och Torin stod i mål, mycket seriös.
KOSTNAD
Den här resan är det absolut dyraste jag någonsin gjort, men även något av det häftigaste.
Totala kostnaden landade på 40 000 kr inkl allt. Gaaah.
- Nattfärjor med hytt fyra nätter 18 000 kr (Värt!)
- Camping 16 nätter (Sååå underbara! Älskade campingarna, varenda en!)
- Diesel många mil (kanske 400 mil? men jag har inte räknat)
- Mat 21 dagar (Vi lagade den mesta maten själva på gaskök.)
- Leksaker och snacks som jag inte orkade säga nej till (Och en del böcker)
- Aktiviteter i form av främst tågresor men även båt till Puffin Island och ett fantastiskt lekland. Parkeringar är också hutlöst dyrt.
Om vi delar den galna summan på antal personer och dagar så blir det 635 kr per person och dag. Inte så himla illa ändå kanske? För både resa, mat, boende och aktiviteter på en drömsemester?
NÄSTA GÅNG
Om det nu blir någon nästa gång...
Jag tyckte det var jobbigt att köra så långt. Inte för att det var svårt, utan för att det var tråkigt. Det är stor skillnad att sitta och mata mil på motorväg jämfört med att resa med tåg som vi gjorde i fjol.
Trots att jag klagar på att barnen inte vill vandra med mig, så älskar jag att vara ute och resa med dem båda. Att få upptäcka och lära sig saker tillsammans, att få se dem utvecklas. Jag trivs i logistikutmaningar, jag älskar att planera, och livet känns så intensivt när man reser på alla plan.
Om jag skulle göra om detta så skulle jag ta tåget till Storbritannien istället, och sen hyra bil på plats. Kanske gör vi så nästa år, då Benji tycker vi ska resa till Skottland. Visste ni att det i Skottland finns något som kallas Bothys uppe i bergen, små primitiva mountainhuts/ stenhus där man får bo gratis? Jag råkade nyss klicka hem en Bothys-guide på Amazon. Undrar om Benji verkligen förstår hur mycket cool vandring det finns i Skottland. (Never give up)
Vill du inspirera dina barn till att följa med dig ut i naturen? Jag har skrivit barnböcker om friluftsliv för åldern 2-6 år. Läs mer HÄR.
Så fint att få resa med er - bilderna!
SvaraRadera