Fjällvandring ensam med bebis, 6-åring och hund

Det är visst en grej att låtsas gäspa eller sova på alla bilder.

Jag funderade innan på om det ens var möjligt att vandra ensam med båda barnen. Skulle jag orka bära packningen? Jag skrev en detaljerad packningslista och vägde minsta lilla grej. Förvånande nog vägde packningen mindre nu än när jag vandrade med Benji första gången när han var 1 år, och lika mycket som för en veckas fjällvandring innan jag fick barn. Klart det skulle gå!

Fina Miko fick följa med och hjälpa till att bära packning.

Lite hjälp fick jag förstås, Benji 6 år fick bära våra sovsäckar i sin ryggsäck (2,8 kg inkl ryggsäck) och vår husky Miko fick bära nästan 5 kg (inkl 2 liter vatten) i sina klövjeväskor. Min egen ryggsäck vägde strax under 20 kg, plus 6 kg bebis i bärsele på magen.

Vår lilla bebis Torin blev 3 månader gammal första dagen på fjällvandringen. Han är världens bästa bebis, så det enda jag var orolig för var myggen. Vi fick låna en Thermacell myggskrämmare av min mamma som visade sig vara guld värd. Torin är den sortens bebis som vaknar med ett leende, sover gott i bärsele och vaknar punktligt varje natt klockan 24 och 3 för att amma och kl 5 för att bajsa. (Okej, lite överdrivet men nästan.) Hade han varit min första bebis hade jag nog haft fler barn nu, men nu blir han vår sista istället eftersom jag steriliserade mig vid kejsarsnittet.

Tuffaste fjällbebisen.

Om man tajmar bra kan bebis sova medan man packar ihop allt i tältet.

Grundplanen var att gå 6 km från fjällstationen till Ulvåtjärn och sen göra dagsturer därifrån i sällskap med mormor. Sen visade väderprognosen på regn och 5-10 grader hela veckan, och mormor blev förkyld och kunde inte följa med. Vi fick i alla fall finsällskap av min bror och hans sambo på tåget, de hyrde rum på fjällstationen och hjälpte till att bära packning första kilometerna.

Andra dagen kom fina Nina och Alde och sällskapade med oss. Nina har också haft stugvärdsuppdrag åt STF och vi drömde oss bort till framtida vinterstugvärdsuppdrag ihop med barn och hundar. När de vände fortsatte vi ensamma ut i fjällvärlden.

Finsällskap!

Vadet vid Ulvåtjärnens vindskydd. Benji hoppade torrskodd över tre gånger!

Rast vid vindskyddet.

Ute i vilden!

Att vandra med barn går inte fort. Det finns så mycket som är roligare än att gå och gå. Och så måste det få vara! Samtidigt måste man ju gå en del för att hitta en bra tältplats där det finns en fjällbäck till drickvatten. Så det blev en del tjat och pepp på min kråkbärssamlande 6-åring. Han trivdes ändå bra och superlativen om hur fint allting var flödade fritt. Till slut kom vi fram till tjärnen vi hade spanat ut på kartan. Vilken idyll!

Hur fint?

Solen på väg neråt. Helt mörkt blev det aldrig.

Vi gick en dagstur från tjärnen, tänkte väl att vi skulle gå upp på Storulvåfjället men vi kom bara någon kilometer innan vi fastnade i att titta på utsikten, leka i bäcken och inte vilja gå någonstans alls.

På väg upp mot Storulvåfjället med paus för rutschkana nerför "stupet".

Vi stannade två nätter vid tjärnen, sen gick vi mot Snasahögarna och tillbaka mot Storulvån på norra sidan av dalgången. Där var nästan helt folktomt, men inte så trevlig stig. Mycket lera att halka runt i, till Benjis förtjusning och min fasa. Jag halkade omkull flera gånger och svor en hel del medan Benji nästan tävlade om att fastna hårdast i den djupaste träskgeggan.

Såå coolt att hitta snö i Juli!

Vi tältade ungefär halvvägs till fjällstationen. På kvällen hördes en frustande ren utanför tältet och under natten kom fler renar med bjällror runt halsarna. Benji spenderade kvällen vid bäcken där han fortsatte med sina byggprojekt, att bygga små landskap med hus, parker, campingplatser och broar till myrorna och att bygga dammar och broar över bäcken.

Benji fick nya skalkläder från Decathlon. Så mycket bättre än galon!

På väg tillbaka mot Storulvån.

När vi den femte dagen kom fram till fjällstationen igen var jag helt slut. Där väntade Helena med familj vilket kändes helt fantastiskt. Vi har inte setts på 13 år, så mycket i våra liv har förändrats. Ändå kändes det helt naturligt att ses och barnen fann varandra direkt. Nu kom regnet vi hade väntat på, så vi gömde oss i tälten och lekrummet på fjällstationen. Otroligt ändå att vi trots prognosen klarade oss från regnet ända till sista natten!

Lite om vår packning:

Länk till halvfärdig packlista: https://lighterpack.com/r/47gv8h

Tält: Jag har köpt ett nytt tält nu när Torin föddes, ett Hilleberg Anjan3. Nu har vi använt det 10 nätter och jag är sååå nöjd! Det väger 1,9 kg vilket känns helt okej för allt utrymme man får. Det står stadigt i regn och blåst och absiden går att öppna mer eller mindre beroende på väder och vind. Vid fint väder kan man öppna upp hela absiden för maximal utsikt.

Anjan3

Liggunderlag: Jag har ett Exped Synmat Lite 5, det har hängt med övre 10 år nu och har en del mögelfläckar så det bör väl bytas ut snart. Barnen har fått varsitt avklippt Roben Zigzag som de sover gott på, inget behov av uppblåsbart till dem. Total vikt för liggunderlagen blir 1,1 kg.

Sovsäckar: Benji har en vuxensäck från Aliexpress, en Aegismax M2 dunsäck med komforttemp på 7 grader. Han har aldrig frusit i den, oftast sover han med vandringsbyxor och houdinitröja på sig i sovsäcken. Anledningen att han har en vuxensäck är att jag inte hittade några vettiga barnsäckar. Samtliga barnsäckar jag tittade på var tyngre än vuxensäckarna! Själv har jag en billig gammal dunsovsäck som är omsydd till quilt. Den är inte optimal, men jag gillar tyget och den har hängt med så länge nu. Torin har fått en Haglöfs Zlumber Baby.

Vem gäspar bäst?

Bärgrejer: Jag bär packningen i en HMG Windrider 4400. Den är helt fantastisk. Kostar multum men går att hitta begagnat ibland. Den är fjäderlätt, vattentät, bekväm att bära och rymmer 70 liter. Torin åker i bärsele på magen, en Beco nånting. Benji bär sin packning i en Exped Typhon 12, även den lätt och vattentät. Han har egentligen fått en 30 liters ryggsäck i födelsedagspresent men den kändes alldeles för stor för honom så den fick stanna hemma. Miko har en Ruffwear approach pack.

Baby burrito och HMG Windrider

Extrakläder hade jag med en del eftersom de varnat om kyla och regn. Nu blev det ju mestadels finväder så alla kläder användes inte. Att ha med två par extrabyxor och tre par extra strumpor till Benji visade sig dock vara en bra idé. Fler strumpor eller strumpor som torkar snabbare hade varit en ännu bättre idé.

På fötterna hade jag och Benji gummistövlar. Så smidigt när man ska snabbt in och ut ur tältet och går fort att ta av och på med bebis i bärsele på magen. Benjis är ett par nya Nordbjörn lättviktstövlar, de var hur bra som helst. När han fyllt dem med vatten hällde vi bara ur vattnet, bytte strumpor, torkade ur stövlarna med en liten handduk och fortsatte torra och varma framåt. Hur bra?

Kök har jag ett gammalt MSR Pocketrocket gaskök. Det är vingligt som tusan och välte en gång i tältabsiden, men det är samtidigt så smidigt, lätt och tillförlitligt att jag alltid helst tar med det.

Mat är alltid spännande med en kräsen 6-åring. Han levde på zoopasta, torkad korv (Fuet, ölkorv och snacks-salami), knäckebröd med skinkost, oboy, frystorkad pasta med köttfärssås och nudlar. Lite gröt någon morgon också och en chokladkaka. Bebisen klarar sig ju än så länge fint på bröstmjölk, och själv åt jag gröt på morgonen och sen frystorkat till både lunch och kvällsmat för smidighetens skull. Skönt att slippa tänka, bara koka vatten och ingen disk.

Bebis hade förstås lite specialpackning. Vi hade med några små frottéhanddukar för att torka kräks. 8 blöjor per dag. Lite våtservetter och inotyol-salva. En bärskaljacka från Mamalila. Body och byxor i merinoull + overall i ullfrotté + Houdini Baby burrito åkpåse/ overall. Det hade räckt med ett ombyte men jag hade med flera in case of ryggbajs.