Du och jag mot världen (Stugvärd i Anarisfjällen del 6)

-
På morgonen har vi telefonmöte, alla stugvärdarna i Jämtlandsfjällen. Det närmar sig stängning av fjällstugorna, och det är mycket att tänka på. Inventering, bokföring, städning, logistik, listan är lång.

Tidig morgon.
Efter mötet drar jag och Miko ut på fjället på skidor. Jag förundras som vanligt över snön, hur den ena stunden är hård is och nästa stund mjuk med konsistens som vaniljsocker. Vi surfar i vinden, och snön böljar som vågor på havet. Jag kisar och strävar uppför en backe, solen kommer fram bakom ett moln och jag blir genast svettig. Snön är sanden i sahara, formad av vinden till sanddyner och virvlande i luften.

Vi skidar till renvaktarkojan vid Kraapa. Den är låst, stillsamt vacker i sin väderbitna gråhet.

Renvaktarkojan vid Kraapa.
Jag försöker förstå vad det är med fjällen som ger mig sådan sinnesro. Kanske är det frånvaron av röster, både inne i mitt huvud och utanför. Kanske är det känslan av att vara så liten i allt det stora. Kanske är det att allt som finns är fjäll och himmel, separerade av en böljande horisontlinje.


Vinterleden mot Vallbo.
Ibland känns det som att jag drömmer. Vi skidar planlöst över vidderna, jag är den enda människan och Miko är den enda hunden. Om resten av mänskligheten dog ut så skulle vi inte märka något. Om vi dog uppe på fjället, så skulle inte mänskligheten märka något. Det går som en skiljelinje nere vid trädgränsen, mellan oss och alla andra.

Miko börjar bli en van fiskarhund.
Yogi-tepåsens budskap är tydligt. Ingen fisk idag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den gången jag besteg en 2000-meterstopp med tältpackning och gummistövlar

-
Bild
Juli 2024 fick vi besök av mina svärföräldrar från Litauen i två veckor, och min man föreslog att jag kunde dra iväg ensam på tur några dagar. Jag var inte direkt svårövertalad.  Jag åkte till Rondane i Norge. Min gosekompis Waldo fick såklart hänga med. Vi körde upp torsdag kväll till Straumbu där vi parkerade vid Gammelgården och sov gott i campingbilen. Tips! Där finns även fina tältplatser intill älven, men mycket mygg.  Vi vandrar från Gammelgården upp på fjället. Möter några andra vandrare, som frågar vart vi ska. Jag vet inte riktigt, svarar jag. Jag hade innan resan snabbt mätt upp en rundtur på 4 mil, men den går över en hög bergstopp, så jag kände mig tveksam till om det var en bra idé. Kanske vi bara går en bit in i dalen och tillbaka samma väg, svarar jag. Jag har känningar i ett knä, är helt otränad, har med hunden, bär på tältpackning och vandrar i gummistövlar. Inte riktigt rätt förutsättningar för toppturer.  Så vi vandrar in i Langglupdalen. En smal dalgå...
Läs mer

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

-
Bild
Jag riktigt bubblar av lycka och förväntan! Människor runt mig har i allmänhet svårt att förstå vad som är så fantastiskt med att åka ut i vildmarken och jobba som stugvärd hela semestern utan el eller rinnande vatten. De förstår inte glädjen i att köpa, packa och posta all mat vi ska leva på, eller att spendera sommaren i 10-15 grader, troligen med regn, blåst och mygg. Själv ser jag fram emot fjällvindarna som river i håret, utsikten från utedasset, vattenhinkarna från porlande fjällbäckar, de iskalla baden i fjällsjöarna och ett liv som är mer ute än inne. Jag ser fram emot att få bara vara med min son utan att bli distraherad av omgivningen, och att få träffa väderbitna fjällvandrare på väg till eller från Padjelanta. Det känns som att jag äntligen ska få åka hem, dit där jag hör hemma. Vår egna badstrand vid Tarrekaisestugan Undrar du vad en stugvärd är och gör? Svenska Turistföreningen har ett gäng med stugor i fjällen långt från asfaltsvägar och avgaser. När man vand...
Läs mer

Fjällvandring ensam med bebis, 6-åring och hund

-
Bild
Det är visst en grej att låtsas gäspa eller sova på alla bilder. Jag funderade innan på om det ens var möjligt att vandra ensam med båda barnen. Skulle jag orka bära packningen? Jag skrev en detaljerad packningslista och vägde minsta lilla grej. Förvånande nog vägde packningen mindre nu än när jag vandrade med Benji första gången när han var 1 år, och lika mycket som för en veckas fjällvandring innan jag fick barn. Klart det skulle gå! Fina Miko fick följa med och hjälpa till att bära packning. Lite hjälp fick jag förstås, Benji 6 år fick bära våra sovsäckar i sin ryggsäck (2,8 kg inkl ryggsäck) och vår husky Miko fick bära nästan 5 kg (inkl 2 liter vatten) i sina klövjeväskor. Min egen ryggsäck vägde strax under 20 kg, plus 6 kg bebis i bärsele på magen.  Vår lilla bebis Torin blev 3 månader gammal första dagen på fjällvandringen. Han är världens bästa bebis, så det enda jag var orolig för var myggen. Vi fick låna en Thermacell myggskrämmare av min mamma som visade sig vara guld v...
Läs mer