Folkdans på slovakiskt vis (Långfärdscykling Österrike-Slovakien-Polen del 5)

- oktober 07, 2014

Evit och Jan är såna där riktiga hardcore-cyklister. I fjol gifte de sig, och åkte sedan på en ett år och 9000 km lång smekmånad på cykel, från Cuba till Patagonien. Och Ja, det var precis så fantastiskt som det låter. Läs gärna på deras blogg: http://www.cos.sk/en. Där finns också en fantastisk 3 minuter lång film som sammanfattar ett års resa.

Jag och cykeln tar tåget till Helpa och cyklar därifrån vidare till Pohorela där jag möter upp Evit, Jan och min packning samt deras två vänner Michal och Ratna. (Jag och cykeln fick inte plats i bilen) Hemma hos Ratnas familj blir vi bjudna på en middag utan dess like. Soppa följt av en speciell potatisrätt följt av pannkakor följt av den gudomligaste kaka jag någonsin smakat, en slags sockerkaka med äpple, smörkräm och choklad och te med hallonsirap. Planen var egentligen att besöka en grotta men efter maten orkade ingen röra sig längre än till närmsta soffa.

På kvällen cyklar jag vidare till Sumiac där vi går på en folkdansfestival. Först får vi lära oss några olika danser, både ringdanser och en dans där en kille och två tjejer dansar tillsammans. Det är livemusik hela natten, och en liten bar där en kan köpa snacks och alkohol. Alkoholen är lite för billig, och jag tror vi alla dricker lite för mycket. Jag tycker inte om att bli full. Öl är gott, men fylla är obehagligt. Varje gång jag dricker sprit drar jag samma lärdom, synd att minnet är så kort. Framemot småtimmarna börjar jag dock nyktra till lite och fortsätter dansa.

Musiken växlar i tempo, ofta börjar en ny låt när någon börjar sjunga, då hakar alla andra på sången och musikerna likaså. Jag tror inte det finns något motsvarande i Sverige, man ska sjunga högt och klart, men utan att skrika. Väldigt stämningsfullt. Sent på natten blir det tävling i kosack-dans. Vi dansar till klockan tre, sen får vi sova över i en skola.

Klara, du skulle ha älskat det! Jag önskar du hade varit med! Om du (eller någon annan) vill åka till Slovakien och dansa slovakisk folkdans så bara säg till så pratar jag med Ratna som är ute och dansar nästan varenda helg. J

Morgonen efter börjar som väntat med en bakfylla. Vi packar långsamt ihop och har frukost-picknick ute i friska luften. Ratna tipsar om en genväg över skogen bort till nästa by, med fin utsikt och där en passerar Gypsie-kvarteren. Det finns nästan inga invandrare i Slovakien, men desto fler Gypsies (romer). De bor ofta strax utanför byarna i skjul och kåkstäder. De är ofta fattiga och lever vid sidan av det vanliga samhället. En del byar har projekt där de bygger riktiga hus åt dem, och försöker få in dem i samhället med jobb och skola men integrationen fungerar dåligt.

Jag säger Hejdå till mina vänner, och cyklar uppför en grusväg upp i skogen. Jag passerar några gypsies som hämtat ved uppe vid en skogsavverkning. De hejar men kan ingen engelska. Solen skiner och det känns sådär magiskt. Svetten rinner och jag stannar vid en bäck och tvättar av mig. Genvägar är oftast senvägar, och så även denna. Den går från stenväg till gräsväg och jag får oftast leda cykeln. Det gör ingenting, det känns som att jag äger tiden och jag njuter av att komma bort från trafiken.

Jag kommer ut i byn Telgart, och följer sen vägen över bergen norrut till Poprad. Där börjar det regna, inte ett sånt där vanligt trevligt strilande regn utan ett intensivt ”nu-djävlar-ska-du-bli-blöt-genom-regnkläderna-ända-in-i-trosorna-regn. Det fortsätter regna hela kvällen och jag cyklar på upp till bergsbyn Dolny Smokovec. Nu är jag uppe i det Höga Tatra, och bergstopparna som skymtar ibland mellan regnmolnen är 2600 m.ö.h.

Alltså, Tibetansk Mastiff. Kan aldrig finnas en större fluffigare hundras. Undrar om de tycker om fjällturer vintertid... Den till vänster opererade bort ena benet förra veckan för en cancertumör, stackars "liten".