Äventyrspuls och frihetsrus (Långfärdscykling Österrike-Slovakien-Polen del 1)

Nu är allt packat utom det jag glömt, och det jag glömt får jag leva utan.

Klara stannar hemma, hennes rygg har pajat. Hemskt tråkigt tycker jag, jag hade verkligen sett fram emot att få umgås sådär intensivt några veckor tillsammans.

Det är lite extra spännande att resa ensam, jag är van att vara i svenska skogen och fjällen ensam men det här är något annat. En utsatthet, en känsla av att om det händer mig något så kommer ingen få veta, då kommer jag bara vara borta.

När jag rundat tatrabergen så kommer jag bo i mountain hostel Murowaniec på polska sidan av Tatrabergen i fem dagar. Planen är att göra dagsturer upp i bergen, och försöka skriva lite på mitt bokprojekt. Sen cyklar jag vidare till Krakow, och flyger hem igen den 16/10.

Lätt som en plätt va? Det är ju bebodda trakter, och många kan säkert engelska. Jag har tränat exakt ingenting alls inför resan, mest för att jag varit alldeles för trött efter de sista jobb-veckorna. Det har känts mer värt att mysa i sängen med man och hundar än att träna muskler och kondition de lediga stunder jag haft.

Känslan är lite som när en knyter in sig i repet för en viktig klättring. Sinnena skärps, färger blir skarpare, ljud tydligare, jag kan nästan känna blodet pumpa i mina ådror. Jag är medveten om mina andetag, om solens värme i ansiktet, tankarna snurrar i bakhuvudet och går omedvetet igenom allting en gång till. Pass. Flygbiljett. Mobiltelefon. Laddare. Cykelpump. Tändare. Fickkniv. Osv. Samtidigt lägger sig en stillhet över medvetandet, jag landar i nuet, och är plötsligt Här, Levande och i Frihet.

Så, Hejdå mina kära! Om jag finner internet så skriver jag lite här, men jag kan inte lova något.

Hundarna är ledsna, de får inte följa med.

Ungefär såhär kommer jag cykla, ca 70 mil.

Murowaniec Mountain Hostel

Tatrabergen

Hoppas på fint väder och kamvandringar som denna, men det har redan kommit lite snö så vi får väl se.

Kanske är hösten lika vacker i Tatra som hemma...