Udtja - vildmark på riktigt (Norrlandsroadtrip del 1)

-
Det har redan blivit mörkt när vi svänger in på en liten grusväg norr om Östersund. Vi stannar på en mötesplats längs vägen och jag slår upp tältet i ljungen medan mamma kryper ihop i baksätet. Hundarna rusar fram och tillbaka längs den öde vägen. Mammas hund Sindra är en eurasier, mina hundar heter Loka (blandras chihuahua/ papillon/ schipperke) och Miko (Sibirian Husky). Hundarna gör oss snart sällskap och vi somnar direkt.
Min mamma är 60 år och min stora idol. Jag vet väldigt få 60-åringar som frivilligt sover i baksätet på en Volkswagen polo en hel natt tillsammans med sin hund. Vi är på roadtrip till Norrland, det riktiga Norrland som ligger 50 mil norr om Åre. Första anhalt är Udtja, en sameby utanför Jokkmokk.
Udtja ligger inom ett militärt övningsområde. Från tidernas begynnelse har samerna vistats i området, men eftersom de inte ”ägde” marken så tyckte svenska staten att det vore en lämplig plats att provspränga svenska atombomber på. De spärrade av ett område flera kvadratmil stort med höga taggtrådsstängsel och de som bodde inom området fick flytta. Samerna var dock svårflyttade, och fick tillåtelse att stanna med sina renar på villkor att de vid varje provsprängning lämnade området. Som tur var stoppades atombombsplanerna, men militären ”äger” fortfarande området och ingen får komma innanför stängslet utan deras tillstånd. Idag hyr de ut marken till andra länder som vill provskjuta robotar och missiler. När som helst kan de ringa samebyn och meddela att imorgon får ni vistas utanför grindarna, och kanske hela nästa vecka också. Tänk så bra, så mycket pengar vi tjänar på det här, vi svenskar!
Just den här veckan hade militären meddelat att de har semester så vi kunde resa upp utan att riskera att bli utkastade. Min mammas man heter Michael och är same. Han har ärvt en stuga i Udtja som han håller på att renovera.
Jag stannade några dagar i Udtja, plockade hjortron, målade stugan med tjära och njöt av enskildheten. Det är tre mil grusväg ut till grinden, och ingen bor längre permanent i samebyn. Byn omgärdas av gammelskog som knappt rörts på flera hundra år.


Bord för fågelmatning.

Vackra fiskedetaljer.

Kaffekopp på sin rätta plats.

Jägarens bodar.


Någon har lagt ner mycket arbete och kärlek här.

En tapet under en tapet.

Renoveringsprojektet.

Golvplankorna behövde justeras en del för att hamna i rätt nivå.
Hallgolvet kommer på plats, en bräda i taget.

Här får en inte gå in och fota hur som helst.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den gången jag besteg en 2000-meterstopp med tältpackning och gummistövlar

-
Bild
Juli 2024 fick vi besök av mina svärföräldrar från Litauen i två veckor, och min man föreslog att jag kunde dra iväg ensam på tur några dagar. Jag var inte direkt svårövertalad.  Jag åkte till Rondane i Norge. Min gosekompis Waldo fick såklart hänga med. Vi körde upp torsdag kväll till Straumbu där vi parkerade vid Gammelgården och sov gott i campingbilen. Tips! Där finns även fina tältplatser intill älven, men mycket mygg.  Vi vandrar från Gammelgården upp på fjället. Möter några andra vandrare, som frågar vart vi ska. Jag vet inte riktigt, svarar jag. Jag hade innan resan snabbt mätt upp en rundtur på 4 mil, men den går över en hög bergstopp, så jag kände mig tveksam till om det var en bra idé. Kanske vi bara går en bit in i dalen och tillbaka samma väg, svarar jag. Jag har känningar i ett knä, är helt otränad, har med hunden, bär på tältpackning och vandrar i gummistövlar. Inte riktigt rätt förutsättningar för toppturer.  Så vi vandrar in i Langglupdalen. En smal dalgå...
Läs mer

Fjällvandring ensam med bebis, 6-åring och hund

-
Bild
Det är visst en grej att låtsas gäspa eller sova på alla bilder. Jag funderade innan på om det ens var möjligt att vandra ensam med båda barnen. Skulle jag orka bära packningen? Jag skrev en detaljerad packningslista och vägde minsta lilla grej. Förvånande nog vägde packningen mindre nu än när jag vandrade med Benji första gången när han var 1 år, och lika mycket som för en veckas fjällvandring innan jag fick barn. Klart det skulle gå! Fina Miko fick följa med och hjälpa till att bära packning. Lite hjälp fick jag förstås, Benji 6 år fick bära våra sovsäckar i sin ryggsäck (2,8 kg inkl ryggsäck) och vår husky Miko fick bära nästan 5 kg (inkl 2 liter vatten) i sina klövjeväskor. Min egen ryggsäck vägde strax under 20 kg, plus 6 kg bebis i bärsele på magen.  Vår lilla bebis Torin blev 3 månader gammal första dagen på fjällvandringen. Han är världens bästa bebis, så det enda jag var orolig för var myggen. Vi fick låna en Thermacell myggskrämmare av min mamma som visade sig vara guld v...
Läs mer

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

-
Bild
Jag riktigt bubblar av lycka och förväntan! Människor runt mig har i allmänhet svårt att förstå vad som är så fantastiskt med att åka ut i vildmarken och jobba som stugvärd hela semestern utan el eller rinnande vatten. De förstår inte glädjen i att köpa, packa och posta all mat vi ska leva på, eller att spendera sommaren i 10-15 grader, troligen med regn, blåst och mygg. Själv ser jag fram emot fjällvindarna som river i håret, utsikten från utedasset, vattenhinkarna från porlande fjällbäckar, de iskalla baden i fjällsjöarna och ett liv som är mer ute än inne. Jag ser fram emot att få bara vara med min son utan att bli distraherad av omgivningen, och att få träffa väderbitna fjällvandrare på väg till eller från Padjelanta. Det känns som att jag äntligen ska få åka hem, dit där jag hör hemma. Vår egna badstrand vid Tarrekaisestugan Undrar du vad en stugvärd är och gör? Svenska Turistföreningen har ett gäng med stugor i fjällen långt från asfaltsvägar och avgaser. När man vand...
Läs mer