Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar



Kan man ta sig ut på vinterfjälltur på kalfjället med småbarn? Javisst! Är det enkelt? Nej.

Jag lärde känna Rebecca på nätet när vi båda var gravida med ungefär samma slutdatum. När vi träffades märkte vi framförallt två likheter. Ingen av oss var beredd att pausa sitt friluftsliv bara för att vi blivit mammor. Och båda hade vi fått barn av den sorten som inte låg snällt och sov i en vagn utan snarare krävde att bli konstant burna, underhållna och snart kröp och klättrade i full fart.

När nu vintern och snön äntligen kom planerade vi en fjälltur. Förra vintern tog vi med våra bebisar till Grönklitt och Koppången för skidåkning i dryga -20 grader. I år planerade vi att skida mellan övernattningsstugor på Fulufjället, i gott sällskap av Rebeccas kille och mina hundar.

Övernattningsstugorna vid Rösjön.
Att packa till den här turen var svårare än vanligt. Prognosen sa runt -10 grader, och mycket nysnö. Jag packade med tält och extra sovsäck med tanken att vi i nödfall skulle kunna sova i tältet om vi inte kom fram till stugan i tid. Det slutade med att hundarna fick dra en polaris-släde med den mesta packningen, medan lillen fick åka i en fjällpulka dragen av mig. Packlistan kan ni se här. Galet mycket packning, vi blev ett långt ekipage!




Första dagen bjöd på fint uppkörda skoterspår från Brottbäcksstugan till Rösjöstugorna. Barnen var glada och nöjda i pulkorna, och stortrivdes när vi kom fram till stugan. Pixiböcker, småbilar och duplo spreds snabbt ut över stugan, elden sprakade i kaminen och vi fick sällskap av tyskar som var på snöskovandring. Det började snöa på kvällen, och vi beslöt oss för att ta en dagstur till Harrsjön dagen därpå.

Fotat av Rebecca Edén

Fotat av Rebecca Edén
Andra dagen skidade vi genom mjölkvit dimma i nysnön. Det kändes nästan övernaturligt, det var helt tyst på fjället och ingen sikt åt något håll. I Harrsjöns raststuga hade någon varit före oss och lämnat glöd i kaminen, så vi hade en lång mysig lunchpaus innan vi skidade tillbaka igen.

Fotat av Rebecca Edén

In i dimman.
Harrsjöns raststuga. 
Fotat av Rebecca Edén

Snart hemma i Rösjöstugorna igen.
Tredje dagen var planen att skida till Tangsjöstugan. Ännu mer snö hade kommit under natten och det blåste kalla vindar. Det fanns inga spår att följa. Hundarna kämpade hårt i den djupa snön för att ta sig framåt. Det gick tungt och långsamt och när vi stannade för lunch klockan 14 i Särnmanskojan så hade vi bara kommit halvvägs. Vi var trötta, barnen var less och vi valde att ändra vår plan och skida ner från fjället en dag tidigare än planerat. Hellre det än att slita ut oss och komma fram till en kall stuga i mörkret med ledsna barn.

Tungt för vovvarna. 
Fotat av Rebecca Edén
Fotat av Rebecca Edén

Fotat av Rebecca Edén


När vi kom ner till bilarna så startade inte min kära Volvo. Kanske beroende på att vi haft lampan på i bilen hela vägen upp till fjällen så batterierna inte orkade ladda upp sig. Detta beroende på min briljanta plan att köra upp på kvällen. Lillen gillar inte när det är mörkt, och min förhoppning om att han skulle sova grusades totalt. Eller kanske beroende på att lillen när vi stannat och rastat tryckt på alla knappar han kunde hitta i bilen tusen gånger. Jaja. Efter lite logistikbekymmer så åkte vi allihop inträngda i en bil till Fulufjällsgårdens vandrarhem där vi fick låna startkablar och hyrde en stuga till våra sista två nätter.

Vilken lyx! Lampor i taket, vattenkokare, toalett inomhus, dusch, värme och stora ytor för barnen att springa av sig. Vi hade redan vant oss vid fjällstugans spartanska standard, och njöt nu av att slippa hålla koll på barnen i skenet av en pannlampa hela eftermiddagen och kvällen. Det kändes nu som helt rätt beslut att skida ner i dalen, glada barn gav glada föräldrar.

Mys i soffan.
Sista dagen gjorde vi en dagstur i skoterspåren nere i dalen. Det var nu riktigt kallt, och vi hade svårt att hålla värmen oavsett hur snabbt vi skidade på. Vår andedräkt genererade stora mängder frost i hår och halsdukar och fingrarna kändes som isbitar. Solen tittade fram bakom de snötäckta grantopparna men någon värme gav den inte. Ändå tog det emot att vända hemåt. Vi skidade allt längre ut bland de snötyngda granarna, och njöt av vår sista dag i snö och kyla. Barnen sov gott väl skyddade i pulka och släde och hundarna sprang på snabbt för att hålla värmen.


Mitt på dagen. Högre än såhär når aldrig solen.
På kvällen lånade vi vandrarhemmets bastu som avslutning. Barnen lekte med vatten och skopa på golvet och vi föräldrar pustade ut. Om vi kände oss utvilade efter vår "semester"? Nja. Nu laddade vi för hemresan med många timmars barnvisor och mutor av diverse slag för att hålla humöret uppe. Om det var värt det? Ja, hundra gånger om!

Så vad har vi lärt oss?

-Lyssna på barnen. Har inte barnen kul så blir även föräldrarna lidande. Anpassa turen till barnen och var flexibel med planerna.

-Nästa gång blir det en senare resa. Januari är alldeles för ofta kallt och mörkt på fjället, och ingen bärande skare än. Även de bilder vi fotat mitt på dagen ser gråa och mörka ut. Samtidigt var det en häftig upplevelse, och spännande att vara näst intill ensamma på fjället.

-Småbarn på fjället går fint även på vintern! De höll värmen bra i sina ullkläder nedpackade i sovsäckar. Ofta somnade de medan vi skidade och vi fick njuta av vidderna.

-Ta med mera mat! Speciellt om du fortfarande ammar. Det går nästan inte att ha med för mycket snacks till kvällen när det blir mörkt kl 16. Ös på med fett och salt, och variera maten så även barnen äter bra.

Nu laddar jag och lillen inför nästa fjälltur i Mars, då blir det hundkörning i Drevdagen!

Varm och go i släden trots många minusgrader.
Läs mer om mina skidturer:

Hemma i Värmland:

Fulufjällen: 

Jämtlandsfjällen: 

Eller läs mer om att ta med småbarn i vildmarken.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stugvärd i Tarrekaise (Stugvärd i Tarrekaise del 2)

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

Första tiden i stugan (Stugvärd i Anarisfjällen del 1)