Inlägg

Bäst och sämst med att fjällvandra med en tvååring (Stugvärd i Tarrekaise del 3)

Bild
Sämst1. Hen vill stanna och äta blåbär när du vill gå framåt.
2. Hen vill springa ner till sjön och bada med kläderna på när du vill bajsa.
3. Hen vill bli buren när du är trött och har ont i ryggen.
4. Alla 5 ombyten är efter en dag antingen blöta av bad i fjällbäck, nerkissade eller väldigt kladdiga av blåbär, choklad, tubost och gröt.
5. Efter det miljonte "Mamma, titta!" börjar du se fram emot kommande års intelligenta dialoger som "Är vi inte framme snart?".
6. En uttråkad tvååring på axlarna kan hitta på följande roliga lekar: Bita mamma i örat. Slå mamma i huvudet. Dra mamma i håret. Peta mamma i ögonen. Repeat.






Bäst1. Ljudeffekterna. Uppförsbacke: ÅÅÅhej! Nerförsbacke: OIIIIIhh!
2. Hejandet. Hej mötande vandrare. Hej bäcken. Hej vattenfallet. Hej hunden. Hej regnet. Naturen är lika levande som människorna, och lika uppskattad.
3. Skratten. Det blir aldrig långtråkigt med en duracellkanin i släptåg.
4. Att bli tvingad att stanna upp. När stod du senast och kastade …

Stugvärd i Tarrekaise (Stugvärd i Tarrekaise del 2)

Bild
En månad av nu. Av värdskap, moderskap, jordande, väderskådande, drömmande, levande, nu.



Jag tänkte först att min film från Tarrekaise skulle bli klar innan jag skrev här. Men andra projekt kom i vägen och det dröjer nog ett tag tills filmen blir klar.

Tillbaka i civilisationen minns jag Tarrekaise med värme. Spången från stugan ner till sjön. Min tvååring som springande på spången utbrast "Bäj!" och kastade sig ner bland blåbär, hjortron och hönsbär. Jag som filmade, iakttog, lyssnade på vinden och knyckte några blåbär även till mig själv. Nere på stranden tog vi av skorna. Lillen vadade ut i vattnet, dag efter dag, medan hösten kröp närmre. Björkarna gulnade, rallarrosorna gick från lila till vitt och deras frön flög och dansade med vinden runt oss. Sjön Tarraures ansiktes skiftningar. Brusande vågor, dimma och regn. Nästa dag som en klarblå spegel, viskandes gudomligheter.




Såhär skrev jag en dag i Tarrekaise:
"Vandrarna smyger in i vår stuga inkapslade i färgglada regnkl…

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

Bild
Jag riktigt bubblar av lycka och förväntan! Människor runt mig har i allmänhet svårt att förstå vad som är så fantastiskt med att åka ut i vildmarken och jobba som stugvärd hela semestern utan el eller rinnande vatten. De förstår inte glädjen i att köpa, packa och posta all mat vi ska leva på, eller att spendera sommaren i 10-15 grader, troligen med regn, blåst och mygg.

Själv ser jag fram emot fjällvindarna som river i håret, utsikten från utedasset, vattenhinkarna från porlande fjällbäckar, de iskalla baden i fjällsjöarna och ett liv som är mer ute än inne. Jag ser fram emot att få bara vara med min son utan att bli distraherad av omgivningen, och att få träffa väderbitna fjällvandrare på väg till eller från Padjelanta. Det känns som att jag äntligen ska få åka hem, dit där jag hör hemma.


Undrar du vad en stugvärd är och gör?
Svenska Turistföreningen har ett gäng med stugor i fjällen långt från asfaltsvägar och avgaser. När man vandrar eller åker turskidor i fjällen kan man stanna …

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Bild
Kan man ta sig ut på vinterfjälltur på kalfjället med småbarn? Javisst! Är det enkelt? Nej.
Jag lärde känna Rebecca på nätet när vi båda var gravida med ungefär samma slutdatum. När vi träffades märkte vi framförallt två likheter. Ingen av oss var beredd att pausa sitt friluftsliv bara för att vi blivit mammor. Och båda hade vi fått barn av den sorten som inte låg snällt och sov i en vagn utan snarare krävde att bli konstant burna, underhållna och snart kröp och klättrade i full fart.

När nu vintern och snön äntligen kom planerade vi en fjälltur. Förra vintern tog vi med våra bebisar till Grönklitt och Koppången för skidåkning i dryga -20 grader. I år planerade vi att skida mellan övernattningsstugor på Fulufjället, i gott sällskap av Rebeccas kille och mina hundar.

Att packa till den här turen var svårare än vanligt. Prognosen sa runt -10 grader, och mycket nysnö. Jag packade med tält och extra sovsäck med tanken att vi i nödfall skulle kunna sova i tältet om vi inte kom fram till stuga…

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Bild
Jag älskar att vara mamma, men...

Jag behöver verkligen få komma ut ensam ibland. Igår var en sådan dag. Lillen var gnällig, ville amma och bli buren konstant och jag ville bara bort. Solen lyste, snön gnistrade och lillen ville absolut inte leka utomhus. När hans pappa kom hem så fick han ett barn i famnen i utbyte mot löftet om en fulltankad bil dagen därpå. Jag snabbpackade bilen med tält, sovsäck, ved, korv, släde, skidor och hundar och lagom till att solen gick ner bakom trädtopparna så var vi på väg ut i skogen.

Det var lite oklart var de hade hunnit köra upp skoterspår, snön hade bara legat någon dag än. Jag chansade på Fjälltorp i Mangskog, och hittade en oplogad grusväg där en snöskoter hade kört. Bingo! När jag packade släden så kom en bil körandes. En man frågade om jag sett några vargspår, de hade korsat vägen högre upp. Han bad mig att vara försiktig, vargarna i trakten har under hösten tagit fyra jakthundar, en bara fem meter från sin ägare. Jag lovade att hålla ögonen ö…

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken

Bild
När jag var gravid så skrev jag följande mail till en människa som jag aldrig hade träffat, men som skrev inspirerande och peppande på nätet om att resa och vandra med småbarn:
"..Jag tänkte att du kanske kan lindra min växande panik lite grann.
Jag har nämligen blivit gravid. Jag vill inte göra abort, men har ändå svårt att släppa alla planer och drömmar om långa turer. Det är så tidigt än, så jag vill inte berätta för så många. De jag berättat för säger ungefär "du kommer bli en annan person när du fått barn och inte ha samma drömmar längre". Det gör mig nästan ändå mer rädd. Jag försöker byta ut drömmen /planen om en månads cykling i bergen i Kina mot en veckas vandring i Grövelsjön. Jag försöker byta ut drömmen/ planen om skidåkning genom hela svenska fjällkedjan mot en vecka i Sälen. Jag vill inte!"

Nu har det gått två år sen jag skrev mailet. Jag minns så väl de dubbla känslorna, att längta efter att få träffa mitt barn och samtidigt känna mig så instängd och ån…

Älskade unge.

Bild
Älskade älskade unge.
Nu har du varit hos oss i snart tre månader. Du lever nu på utsidan av min mage istället för på insidan. På insidan skulle du inte längre få plats, du är snart dubbelt så stor som när du kom ut.

Fortfarande vill du vara nära, helst med kroppskontakt dygnet runt. Du protesterar direkt om jag försöker lägga ner dig för att få gå på toa. Självklart lyfter jag genast upp dig igen, det går faktiskt att gå på toa med en bebis i knät.

Trädgården växer vilt, det finns ingen tid att ta hand om den, ingen möjlighet att rensa ogräs med dig i bärselen för du vill att vi ska röra på oss, aldrig vara stilla. Vi går och går, aldrig har jag gått som nu. Vi äger tiden, kan stanna upp för ett vackert löv som singlar ner från ett träd, sno åt oss en handfull blåbär i farten, spana upp på en rovfågel som cirklar i skyn. Jag längtar efter att få bjuda dig på blåbär, men önskar samtidigt att du alltid kunde vara såhär liten, att du alltid skulle älska att bli buren och betrakta värld…