Vandring i Skäckerfjällen med treåringar.
När vi har gått 10 meter från parkeringen så sätter sig min treåring ner. "Bära!" skriker han. "Det går inte, mamma har jättestor ryggsäck." svarar jag. "BÄRA MIG!!!" Tårarna rinner. Vi kramas, och jag förklarar igen och igen. "Den här veckan måste du gå själv. Alla måste gå själva. Jag kan hålla dig i handen." Han går motvilligt några steg innan han faller ihop i en snyftande pöl på vägen. "BÄRA MIG!!!" Jag stålsätter mig och tittar fram längs vägen. Om 100 meter kommer vi in på stigen, sen väntar 6 km uppförsbacke till Silvertjärnarna, vår planerade tältplats för kvällen. Vad har jag gett mig in på? Ett djupt andetag. "Mamma har en jättestor ryggsäck, så du måste gå själv. Jag kan inte bära dig." Foto: Rebecca Edén Kom nu, hopp lilla kanin! Titta, en groda! En ren! En sten! En kryss-stolpe! En korv-stolpe! En choklad-stolpe! Bara några steg till! Titta, geggamoja! Mossa! Klippa! Blomma! Blåbär! Heja, lilla kani...