På jakt efter sol och snö (Turskidåkning i Fulufjället del 1)
Utan solen vill jag inte leva. Jag har varit ovanligt deppig under hösten, allt har känts som ett stort tungt mörker. Jobbet har tagit enormt mycket energi, bara att ta sig ur sängen har känts helt omöjligt. Varje morgon. Även efter en halvtimmes snooze. Jag har googlat utmattningssyndrom, funderat på att byta jobb (eller helst inte jobba alls) och jag har känt mig allmänt less på allting. Det började efter att jag kom hem från cykelresan i Oktober som en semesterbakfylla, men gick sen aldrig riktigt över. Jag är en ganska enkel person. Jag behöver sömn, mat och kärlek precis som de flesta andra. Men jag behöver även sol och snö, kanske i större mängder än de flesta andra. Jag behöver fjäll, vidder, luft och frihet.
Framtiden ser ljus ut. 25 dagar som stugvärd i Anaris borde ge mig en Fjälldos Overload. Alternativt en fruktansvärd semesterbaksmälla. Oavsett vilket så längtar jag, och gav mig själv en försmak nu under helgen i Fulufjällets Nationalpark tillsammans med min älskade fotomodell Miko. Efter några dagars sol och snö har jag svårt att se vad det var som kändes så mörkt. Nu väntar en vecka hemma på källarn med så mycket skrivtid och slappande som möjligt och så lite julfireri som möjligt, sen blir det mera fjäll!
Läs mer om mina skidturer i fjällen:
Kommentarer
Skicka en kommentar