Expedition Lycka

Travelling transforms to Life. Losing the goal to find the Road. We have all we need, just wishing for it never to end. In love with the meetings, talking without language. All problems can be solved, you just need an open mind and a brave heart. Flat tires and bicycle breakdowns, searching for camping spots in the dark, rain getting inside the rainclothes, sun to hot to think straight, just wishing for lakes, rivers, oceans, and after a short swim just as hot again. Breakfast in a slow tempo, feeling the world waking up, wathing a deer in the distance, I am so happy to be travelin with Ellen, som many laughs along the road, so many beautiful things to share. Right now we are in Sopot, outside Gdansk, Poland. The end is near, tomorrow we will try to find tickets for out hometrip next weekend. Still, home seems to be a nice place when looking from the outside like this. I wonder about my garden, how everything is growing, my sunflowers, strawberries.. I look forward to sitting outsi...

The days starts to blur together with the roads and the sun. Time doesn't really matter. All we have is time and freedom. We are not on an healthtrip, but on an adventure, which is a big difference. We don't know where we will be tomorrow, we change direction whenever we feel like it, stop and make camp when it gets dark. Right now we are in Vilnius. We'are free... I love to think about the gravel (sand) roads, the heat, the exhaustion, the frustration when the wheels just won't make their way around anymore and starts to spinn in the loose sand. I miss the feel from finally making it to the top of the hill. Relief. Once again we've beaten the sun. This was in Latvija, a few days ago we entered Lithuania. The roads been absolutely lovely (asfalt), the weather has been more pleasant (cooler) and most people speak a bit english. But there's still something missing, it doesn't feel like I've gotten to know the country yet. Maybe it's been too easy s...

Hejhej, Vi har det super. Vi har cyklat ca 7 mil om dagen, Loka har mest sovit i cykelkorgen. Nu bor vi pa en helt underbar gard soder om Cesis hos en stor familj. Har finns mycket storkar och storkbon, langtradarna ar snalla och haller avstanden. Ibland foljer vi sma grusvagar, ibland stora asfaltsvagar. Ibland kor vi fel eller angrar oss och vander och tar en annan vag. Det kanns helt okej. Vi ager all tid i varlden och kan ligga i solen och ata yoghurt nar vi vill. Idag ska vi till Cesis som tydligen ska vara en valdigt vacker stad, och sen vidare soderut osterut mot Madona och Jekubpils. Det ar varmt! men regnar lite ibland vilket ar skont. Manniskorna ar trevliga och kan lite engelska ibland. Kramar till er alla, och extra kramar till Vilda! Moa och Ellen och Loka

Om några timmar går färjan till Riga, Ellen med cykel väntar redan i Stockholm. Jag har packat, och packat ur, packat om, och packat i. Vad behöver man när man cyklar i fyra veckor? Well, det ger sig snart. Min kära mor sydde nu på morgonen ett regntäcke till Loka, väderprognosen ser minst sagt blöt ut närmsta tiden. Loka följer mig som en liten skugga genom huset när jag springer fram och tillbaka och letar säkerhetsnålar, skavsårsplåster, cykelhandskar och solglasögon. Hon vet inte än vad som väntar. Om jag hittar internet i öst så ska jag försöka skriva någon rad här och lägga upp lite bilder. Annars nås jag på 0046-722-097812 (SMS). Today is the day, och jag älskar er! (ni vet vilka ni är)