Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken

Vår första tältnatt. Lillen 5 veckor.
När jag var gravid så skrev jag följande mail till en människa som jag aldrig hade träffat, men som skrev inspirerande och peppande på nätet om att resa och vandra med småbarn:
"..Jag tänkte att du kanske kan lindra min växande panik lite grann.
Jag har nämligen blivit gravid. Jag vill inte göra abort, men har ändå svårt att släppa alla planer och drömmar om långa turer. Det är så tidigt än, så jag vill inte berätta för så många. De jag berättat för säger ungefär "du kommer bli en annan person när du fått barn och inte ha samma drömmar längre". Det gör mig nästan ändå mer rädd. Jag försöker byta ut drömmen /planen om en månads cykling i bergen i Kina mot en veckas vandring i Grövelsjön. Jag försöker byta ut drömmen/ planen om skidåkning genom hela svenska fjällkedjan mot en vecka i Sälen. Jag vill inte!"

Nu har det gått två år sen jag skrev mailet. Jag minns så väl de dubbla känslorna, att längta efter att få träffa mitt barn och samtidigt känna mig så instängd och ångestfylld.



Fjällpremiär på Fulufjället. 10 veckor. Foto Sara Sundin.
Jag kan nu lugnt säga att jag nog aldrig varit ute så mycket som nu, och att definitionen av äventyr har vidgats enormt. En helgtur i närliggande skog med en ettåring kräver lika mycket förberedelser och är en lika stor utmaning som en månads långfärdscykling utomlands tidigare kunde vara. De största utmaningarna för mig och lillen tycker jag varit följande:

1. Kladd
Jag tror inte det går att förstå nivån av kladd innan man själv fått barn. Första halvåret är det bröstmjölk, babyspya, dreggel och amningsbajs överallt. Räddningen ute på tur för mig har varit:

-Tjocka uppsugande amningsinlägg i ett tajt amningslinne. 
-Handdukar att sova på.
-Fler handdukar.
-Ombyteströjor.
-"Dregglisar" i mängder.
-Sidentvål för att snabbt kunna handtvätta.
-Våtservetter.

När sen den riktiga maten introduceras så övergår det snabbt i matkladd och äckelbajskladd. Då behövs istället:

-Okladdig mat.
-Bra haklapp som täcker hela armar och överkropp.
-Galonbyxor under haklappen.
-Våtservetter.
-En hund som kan hjälpa till att städa efter maten.
-En resepotta att sitta på inne i tältet.
-Pixiböcker att läsa när man sitter på pottan.
-Även här en sidentvål för handtvätt.
-Snabbtorkande ombyteskläder till lillen.

Men misströsta inte, ingen har hittills dött av lite (eller mycket) kladd! 

3 månader och nöjd i bärselen.

Första turen i pulkan, Koppången 5 månader.
2. Säkerhet
Hur håller jag lillen vid liv och ser till att han inte skadas allvarligt?
Det är ju så trevligt att åka till vackra utsiktsplatser med branta stup och att tälta intill forsar, sjöar och fjällbäckar. Lägerelden på kvällen vill jag inte heller vara utan. Här är räddningen och svaret på alla dina problem Bärselen. Behöver du en stunds lugn och ro för att koncentrera dig på matlagning, fotografering eller att bara få andas ut lite? Hiva upp ungen på ryggen! Nu kan hen varken bränna sig, drunkna eller slå sig fördärvad. Jag ÄLSKAR vår bärsele!!!

Dagsvandring i Tiveden 16 månader. Foto Rebecca Edén.
3. Vikt
Som ni kanske förstår av de två tidigare punkterna så blir det mycket mer att bära på när ett litet barn ska med ut. Det här tycker jag är det absolut största hindret. En vanlig fjällpackning för mig brukade tidigare väga 18-20 kg för en vecka inkl tält, kök och all mat till mig och hundarna. Nu tillkommer ett barn på 10 kg, samt hans mat, blöjor, kläder, större sovsäck till oss båda, större tält, extra liggunderlag osv. Att gå mer än några kilometer på en dag blir mer tortyr än nöje. Kroppen är heller inte lika stark efter graviditeten, det tar tid att bygga upp nya muskler i mage, bål och rygg. Här har jag inte kommit till någon bra lösning än. 
-Att byta ut all utrustning mot lättviktsutrustning blir svindyrt. 
-Att alltid ha med en kompis eller familjemedlem som bärhjälp känns inte helt okej. 
-Att aldrig gå några längre sträckor utan mest dagsturer blir tråkigt i längden. 



Nattning av barn i Tiveden. Foto Rebecca Edén.

4. Konsten att njuta i kaos

Den där känslan av att komma ut i skogen och slappna av, meditativt stirra in i en eld och dricka en varm kopp te var det länge sedan jag upplevde nu. Att vara ute med en ettåring handlar mer om att stoppa honom från att äta giftiga svampar, stoppa honom från att bada i sjön med overallen på och stoppa honom från att bränna sig på mitt te eller elden eller köket. När jag kommer hem efter några dagar ute så är jag långt ifrån utvilad nuförtiden. Ändå längtar jag snart ut igen. Jag BEHÖVER tältnätter, vind i håret, eldar och avbrott från vardagen och jag tror Lillen har samma behov för han är aldrig så glad och nöjd som när vi är ute.

Fjällvandring i Abisko 13 månader.

5. Att ta sig ut

Alla bebisar och barn är olika. I barnlotteriet så fick vi ett barn som avskyr att åka bil mer än en halvtimme. Det där med "ingen skärmtid före två års ålder" släppte vi på tidigt. Det enda som kan hålla lillen lugn i bilen är att titta på Masha och björnen eller Babblarna på surfplattan. Det dåliga samvetet över att vara en dålig mamma är svårt att komma undan. Vi hade några helvetiskt långa resor med tusen pauser och förtvivlat letande efter den perfekta tiden att resa för att lillen ska sova så länge som möjligt i bilen. Vi övergav sen bilen helt och började åka tåg istället. Vilken befrielse! Istället för att sitta fastspända, jag desperat sjungandes och lillen skrikandes, så kan vi på tåget äta matsäck, läsa böcker, traska fram och tillbaka genom tåget och titta på folk. Helt underbart! 


Skidåkning hemma på sjön Mangen.
På frågan om jag blivit en annan person med andra drömmar efter att jag fått barn så är svaret Nej. Jag längtar fortfarande efter att få cykla över tibetanska höglandet, rida över stäppen i Mongoliet och skida genom hela svenska fjällkedjan. Däremot accepterar jag att det inte blir i år, och inte nästa år heller. För nu vill jag fokusera på att vara mamma. Nu vill jag leka med kottar, leka tittut i sovsäcken i tältet och bygga kojor i skogen. Min längtan efter frihet och äventyr lindar jag in djupt in i mitt hjärta tills du blivit större min lilla skrutt.









Kommentarer

  1. Väldigt fint skrivet Moa! Många bra tips jag önskar jag hade haft när jag var nybliven mamma. Med tiden kommer nya utmaningar men för mig har det bara blivit bättre att ha med sig barn ute./Catarina Thepper

    SvaraRadera
  2. Så fint skrivet! Jag fick två underverk på under två år. Nu är den yngsta 2,5 och jag hoppas att drömmen om skidtur med tält blir verklighet i vinter. Ettan och jag körde vintertältning när hen var tre och det funkade super. Det är förberedelserna som dödar lusten hos mig just nu. Men läsning som denna ger pepp. Klart som attan att det går :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag längtar efter vintertältning men det känns inte riktigt görbart än. Hoppas ni tar er ut! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Stugvärd i Tarrekaise (Stugvärd i Tarrekaise del 2)

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

Första tiden i stugan (Stugvärd i Anarisfjällen del 1)