Vilda väder och vänner (Stugvärd i Anarisfjällen del 2)

Fiskens dag
En pojke och en husky knackar på. Vi sitter på trappen utanför stugan och kisar mot solen. ”Ursäkta att jag pratar så mycket, jag har inte träffat en människa på tre dagar.” säger pojken som heter Johan. Vi skidar ner till sjön för att pimpla. Mitt i paradiset sitter vi och drömmer, om Kamchatka. Johan berättar om fiskare som fått så mycket fisk att de ledsnat, leken blev för enkel. Jag berättar om byar som bara kan nås på vintern när floderna har frusit, om ett folk som lever helt isolerat från omvärlden med sina renar. Då rycker det i spöt. ”Hjälp!” ropar jag. ”Vad gör jag nu!” Johan assisterar. Det är en vacker fisk, en Röding. Den lämnar en liten blodfläck i snön, så att vi i all eufori inte ska glömma att vi mördat.

Johan och Isis väntar på fisk.

Solens dag
Jag sjunger när jag och Miko glider ner genom Hällådalen. Solen värmer mina kinder, det är vindstilla, helt knäpptyst. Snön är mjuk, hård under med fluff ovanpå. Vi skråar nerför branten, långt nere i dalen ser jag några renar. Miko skrattar och skuttar.
Jag sjunger ”Liiiivet, livet, livet, liiiiiiveeeet!” Jag skrålar ut i tystnaden, ut i allt det vilda som är så snällt idag.

Förälskade i vidderna.

Stormens dag
Yr och SMHI lovade 24 m/s, med upp till 29 m/s i byarna. Igår kväll hade jag svårt att tro dem. Idag knakar det i väggarna, hela stugan vibrerar, mellan fönsterrutorna har snö blåst in. Jag försöker spana ut genom fönstret, står dasset kvar? Svårt att se i snöyran. Skaljacka på. Handskar. Googles. Vinden sliter tag i ytterdörren, jag tappar fotfästet och glider, tar tag i dörrkarmen med andra handen, tar i allt jag kan och får igen dörren bakom mig. Miko blundar mot vinden, kissar och springer tillbaka till dörren. In? Nej, Miko, jag måste till dasset. Hukande ett steg i taget. Inne på dass är allt täckt av ett tunt lager pudersnö, som om fjällen vill visa att vi inte kan fly, inte kan gömma oss, att de kan hitta oss överallt.

Stormvarning.

Vindens dag
Fjällvindarna tillåter ingen skidåkning. Vi bygger korthus, men det är för vildvackert utanför fönstret. Träden leker limbo i vinden. En promenad? Vi trotsar vädret, bjuder upp de starka krafterna till dans. Vinden omfamnar oss, kastar omkull oss, leker att vi är fjädrar. Vi vet alla vem som är starkast, vem som har makten, men vi flörtar med vinden, slänger oss ut i dansen.

Engla & Moa stångas med vinden.

Eldens dag
Det räcker med fem vedträn för att omvandla ett småkyligt stugvärdsrum till en bastu. Älvornas skrik ekar mellan fjällen när de nakna kastar sig ut i den kalla vita verkligheten.

I skymningen letar vi upp en kåta djupt nere under snön. Inne i kåtan runt elden drömmer vi om vildmarken, om att få stanna i det vilda utan krav och måsten. Våra ögon glittrar i skenet från brasan, våra drömmar följer med vår andedräkt och virvlar runt i röken från elden, virvlar upp genom öppningen i taket, driver med vinden ut över fjällen.

Tuva & Engla trotsar kölden.

Henke, Tuva & Miko i en kåta vid Anaristjärn.
Läs mer om min tid som stugvärd i Anaris:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken