Topptältning på Slottet och dansande norrsken (Turskidåkning i Fulufjället del 2)



Årets sista tältnatt, bakom Intersport i Sälen.
Alla resor börjar någonstans. Den här resan hann ändra resplan och deltagare flera gånger om dagen innan vi kom iväg. När jag, Anna och Miko till sist rullade iväg i Annas volvo på kvällen dagen före nyårsafton så tog det inte lång tid förrän ett däck small. Punktering. Efter en del fixande och trixande slog vi upp tältet bakom Intersport i Sälen. Där fanns iallafall snö. Dagen efter åkte vi vidare upp till Fulufjällen där vi stämt träff med Tuvalie, Fred och Mårten i Tangåstugan för nyårsfirande.

Tuvalie min vackra sol

Fred letar kläder

Mårten tejpar skavsår
Vi skulle även ha träffat Jennifer och några till, men efter alla ändrade planer fram och tillbaka hamnade vi i olika stugor utan mobiltäckning. Första dagen på nya året spenderades lekande i snövallarna utanför stugan. Min vindsäck invigdes med varm choklad och äpple-kanel-soppa och vi kastade oss ut från drivorna med höga skrik. På kvällen kom Jennifer & Co, vi ändrade turplaner igen och bytte bilnycklar med varandra för att sen skida vidare åt varsitt håll.

Två kvällar fick vi sällskap av tyska turister, ett gäng på snöskor och ett annat gäng i sällskap med 52 vofsingar.

Tuva från vidderna.

Glada miner.


Lunchpaus


Anna och Miko

Jag har många gånger förundrats över min envishet gällande vinterfjäll. Gång på gång har jag åkt upp, och mötts av stormvindar, lössnö som man sjunker rakt igenom, ingen snö alls, slasksnö, iskyla, spiksnö i ansiktet, regn och dimma. Ändå tappar jag inte tron, och tur är väl det för plötsligt händer det. Solen skiner från soluppgång till solnedgång. Temperaturen håller sig mellan nollan och -10. Vinden håller svetten borta utan att blåsa omkull Miko och skaren håller för både mig, Miko och pulkan. Vilket himmelrike!
Som att skida på månen.

Fjällhund.
Med vår nya färdplan fick vi tid för en liten omväg upp på Fulufjällets högsta topp, Slottet. Vi trotsade allt vi lärt oss om att välja tältplats och slog upp tälten högst upp på toppen. Där hade vi utsikt åt alla håll och såg både slalombackarna i Trysil, Städjan och långt bort Rondanes höga toppar. Vinden rev i tälten och på kvällen blåste det rejält mycket. Jag och Anna roade oss med att bygga en snömur mot stormen med vindskyddad toaletthörna. När mörkret lade sig kröp vi in allihop i mitt och Annas tält och lekte tjugo frågor och åt godis.

Mårten ser fram emot sin första vintertältning.

Moa på topp!

Morgonsol i tältlyan.

Nyvaken Anna och snart frukostgröt.

En ny dag med sol, vind och snö.

Mårten försöker återuppliva sina kalla fötter. Miko tycker att Fred borde dela med sig av godiset.
Efter vårt lilla äventyr uppe på Slottet skidade vi ner till Tangsjöstugan. Lyxen att få sitta framför en varm brasa och sova på en mjuk madrass blev inte mindre av nattljuset från fullmånen eller kvällens magiska norrsken. Det böljade över stjärnhimlen i norr, solvindarna spred det sista solljuset över himlavalvet som dyningar från universums hav. 

Förälskad i fullmånen.

Trygghet och hemkänsla sedan stenåldern. 

Dansande norrsken.

På återseende mitt vinterfjäll!
Vi lämnade fjällen i soluppgången den sjätte dagen. Jag vände mig om gång på gång, något inom mig ville stanna, ville inte ner till civilisation och barmark. Något inom mig ville be Miko vända upp mot vinden, springa över vidderna och fylla lungorna med is. Jag ville flyga fram över skaren ända in i solnedgången. Istället suckade jag och plogade nerför sluttningarna i Klordalen. 

Hemresan blev lång, en mötande bil var lite för långt över på vår sida av mittlinjen. Våra backspeglar kolliderade och slog rakt in i sidorutan vid förarsätet. Anna, jag och Miko täcktes av glassplitter. Vi tittade oroligt och förvånade på varandra. Lever vi? Är någon skadad? Vad gör vi nu? Vi vände tillbaka till bilverkstaden i Sälen där vi nyss bytt ut det punkterade däcket och fick hjälp med en ny ruta i finaste kartong. Efter en timmes dammsugning var vi åter på väg söderut, skakade men tacksamma över att vara vid liv. 

Idag snöar det hemma i Åmot. Snöflingorna virvlar runt utanför fönstret, och jag väntar tålmodigt på att de ska lägga sig tillrätta.

Läs mer om mina skidturer i fjällen:


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken