I nuet händer ingenting. (Långfärdscykling Österrike-Slovakien-Polen del 4)

-
Familjen åker iväg tidigt på morgonen till sjukhuset där en av döttrarna ligger inlagd, oklart varför, kanske det har med diabetes att göra, eller så var det mamman som hade diabetes. Förvirringen blir extra stor när de båda heter Monika. Gammelfarmorn stannar hemma och äter frukost med mig. Hon vill helst inte att jag ska åka, trots språksvårigheterna. Till sist släpps jag iväg med fyra baguetter, fem äpplen och en påse karameller. Det är dimma, och Manu Chao håller mig sällskap på de ensamma skogsvägarna i bergen.
Det blir en lång dag. Det är lustigt hur jag inte över huvud taget klarar att läsa av höjdskillnader på kartan. En sträcka jag tror ska vara hyfsat platt och lättcyklad visar sig vara en mils serpentinuppförsbacke så brant att jag får gå och leda cykeln större delen av sträckan. En annan väg jag gissat kommer vara raksträcka med svagt uppförslut och motvind visar sig vara tre mils nedförsbacke.
Efter två timmars snurrande i staden Banska Brystica hittar jag till sist fram till mina nästa warmshowersvärdar, Evit och Jan. De bjuder med mig på en festival med traditionell slovakisk dans dagen efter, planerna är lite oklara än men kanske blir det ett besök i en grotta innan festivalen under dagen, vi får väl se. Efter mat och några öl kommer jag sova sjukt gott. God natt go vänner!
Vel. Lehota



Moa Hjärta Ödehus

Banska Stiavnica
Inlägg från cykelturer i andra länder:
Polen 2011
Georgien 2013
Turkiet 2013 
Österrike 2014
Polen 2014

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag kommer vara stugvärd i Tarrekaise i sommar! (Stugvärd i Tarrekaise del 1)

-
Bild
Jag riktigt bubblar av lycka och förväntan! Människor runt mig har i allmänhet svårt att förstå vad som är så fantastiskt med att åka ut i vildmarken och jobba som stugvärd hela semestern utan el eller rinnande vatten. De förstår inte glädjen i att köpa, packa och posta all mat vi ska leva på, eller att spendera sommaren i 10-15 grader, troligen med regn, blåst och mygg. Själv ser jag fram emot fjällvindarna som river i håret, utsikten från utedasset, vattenhinkarna från porlande fjällbäckar, de iskalla baden i fjällsjöarna och ett liv som är mer ute än inne. Jag ser fram emot att få bara vara med min son utan att bli distraherad av omgivningen, och att få träffa väderbitna fjällvandrare på väg till eller från Padjelanta. Det känns som att jag äntligen ska få åka hem, dit där jag hör hemma. Vår egna badstrand vid Tarrekaisestugan Undrar du vad en stugvärd är och gör? Svenska Turistföreningen har ett gäng med stugor i fjällen långt från asfaltsvägar och avgaser. När man vand
Läs mer

Fjällvandring ensam med bebis, 6-åring och hund

-
Bild
Det är visst en grej att låtsas gäspa eller sova på alla bilder. Jag funderade innan på om det ens var möjligt att vandra ensam med båda barnen. Skulle jag orka bära packningen? Jag skrev en detaljerad packningslista och vägde minsta lilla grej. Förvånande nog vägde packningen mindre nu än när jag vandrade med Benji första gången när han var 1 år, och lika mycket som för en veckas fjällvandring innan jag fick barn. Klart det skulle gå! Fina Miko fick följa med och hjälpa till att bära packning. Lite hjälp fick jag förstås, Benji 6 år fick bära våra sovsäckar i sin ryggsäck (2,8 kg inkl ryggsäck) och vår husky Miko fick bära nästan 5 kg (inkl 2 liter vatten) i sina klövjeväskor. Min egen ryggsäck vägde strax under 20 kg, plus 6 kg bebis i bärsele på magen.  Vår lilla bebis Torin blev 3 månader gammal första dagen på fjällvandringen. Han är världens bästa bebis, så det enda jag var orolig för var myggen. Vi fick låna en Thermacell myggskrämmare av min mamma som visade sig vara guld värd.
Läs mer

Ensamma i Grötådalen (Fjällvandring 2015 del 2)

-
Bild
Norr om Grövelsjön väljer vi bort den markerade leden och följer istället stigen in i Grötådalen. Jag hittade aldrig min Grövelsjö-karta innan jag reste hemifrån, så istället skrev jag i all hast ut några kartsidor från internet. Lantmäteriet har släppt alla fjällkartor gratis online, applåder!!! När jag försöker passa ihop mina kartsidor märker jag att jag missat en bit i mellan kartbladen. En bit av stigen genom Grötådalen saknas på mina kartor, oklart hur långt. Där är jag nu. Jag ligger vid en bäck i solen. En sval bris håller myggen borta. Jag har inte sett en enda människa på hela dagen. Det känns som att den här dalgången, som inte finns på min karta, är osynlig för hela världen. Vi skulle kunna stanna här, jag och hundarna. Bygga en kåta, fiska och snara ripor. Här finns en renhet från det mänskliga, en orördhet som förtrollar. Varför väljer människan att bygga städer i asfalt och betong? Städer så hårda mot huden, så stränga mot fotsulorna. Varför bygger vi inte städer av
Läs mer