Udtja - vildmark på riktigt (Norrlandsroadtrip del 1)

Det har redan blivit mörkt när vi svänger in på en liten grusväg norr om Östersund. Vi stannar på en mötesplats längs vägen och jag slår upp tältet i ljungen medan mamma kryper ihop i baksätet. Hundarna rusar fram och tillbaka längs den öde vägen. Mammas hund Sindra är en eurasier, mina hundar heter Loka (blandras chihuahua/ papillon/ schipperke) och Miko (Sibirian Husky). Hundarna gör oss snart sällskap och vi somnar direkt.
Min mamma är 60 år och min stora idol. Jag vet väldigt få 60-åringar som frivilligt sover i baksätet på en Volkswagen polo en hel natt tillsammans med sin hund. Vi är på roadtrip till Norrland, det riktiga Norrland som ligger 50 mil norr om Åre. Första anhalt är Udtja, en sameby utanför Jokkmokk.
Udtja ligger inom ett militärt övningsområde. Från tidernas begynnelse har samerna vistats i området, men eftersom de inte ”ägde” marken så tyckte svenska staten att det vore en lämplig plats att provspränga svenska atombomber på. De spärrade av ett område flera kvadratmil stort med höga taggtrådsstängsel och de som bodde inom området fick flytta. Samerna var dock svårflyttade, och fick tillåtelse att stanna med sina renar på villkor att de vid varje provsprängning lämnade området. Som tur var stoppades atombombsplanerna, men militären ”äger” fortfarande området och ingen får komma innanför stängslet utan deras tillstånd. Idag hyr de ut marken till andra länder som vill provskjuta robotar och missiler. När som helst kan de ringa samebyn och meddela att imorgon får ni vistas utanför grindarna, och kanske hela nästa vecka också. Tänk så bra, så mycket pengar vi tjänar på det här, vi svenskar!
Just den här veckan hade militären meddelat att de har semester så vi kunde resa upp utan att riskera att bli utkastade. Min mammas man heter Michael och är same. Han har ärvt en stuga i Udtja som han håller på att renovera.
Jag stannade några dagar i Udtja, plockade hjortron, målade stugan med tjära och njöt av enskildheten. Det är tre mil grusväg ut till grinden, och ingen bor längre permanent i samebyn. Byn omgärdas av gammelskog som knappt rörts på flera hundra år.


Bord för fågelmatning.

Vackra fiskedetaljer.

Kaffekopp på sin rätta plats.

Jägarens bodar.


Någon har lagt ner mycket arbete och kärlek här.

En tapet under en tapet.

Renoveringsprojektet.

Golvplankorna behövde justeras en del för att hamna i rätt nivå.
Hallgolvet kommer på plats, en bräda i taget.

Här får en inte gå in och fota hur som helst.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken