Vilodag vid gränsen (Långfärdscykling Georgien-Turkiet del 17)

Hela skallen full av snor. Jag ligger och ynkar mig i skuggan utanför tältet hela dagen, Sara är ute på egna äventyr medan jag kurerar mig med solrosfrön och te. I avlägsenheten, onåbarheten, älvens brus och pilträdens sus känner jag mig hemma och trygg och längtar efter att bli frisk igen.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vintertur på Fulufjället med två 1,5-åringar

Var är vargen? Vintertältning i Rackstadreviret

Några utmaningar med bebis och småbarn i vildmarken